Han kan han!

Mamman; Vart bor mormor och morfar?

Oliver; Ingarö!

Det är så roligt att han börjat prata/förstå så mycket. Tycker verkligen det tagit fart nu på jullovet.

Gott Nytt År!

Året i bilder

Årskrönika 2010

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag kan faktiskt inte komma på något. Vad tråkigt! Kanske får bli mitt nya nyårslöfte? Att göra något helt nytt.


2. Höll du några av dina nyårslöften? Haha näe, jag lovade ju att kommentera varenda blogginlägg jag läst. Det höll i sig i några dagar, sen gav jag upp då jag läser sisårdär sjuttioelva sybloggar om dagen.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Linda fick en liten Malin i Juli. Min sybloggarkompis Madde fick en Wilhelm. Agneta som var med i samma föräldragrupp som mig i VH fick en Carl. En arbetskamrat, Linda fick en gullig Lucas.


4. Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov

5. Vilka länder besökte du? Räknas Finland ombord på en båt?

6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011? Mer struktur i vardagen. Lägre ljudnivå hemma.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 19 juni. Kronprinsessans bröllop. Jag är en av de som tycker om monarkin och hyllade brudparet på plats i Stockholm.

8. Vad var din största framgång 2010? Pumpalot, helt klart.

9. Största misstaget? Att börja skolan så långt hemifrån. Det var dömt att misslyckas då folkhögskolan är stenhårda på att man ska ha minst 80% närvaro för att bli godkänd. Det var tufft när dagis ringde om barnen blivit sjuka, det tog mig två timmar innan jag kunde hämta dom. Och det var tufft de dagar jag var tvungen att vabba. Varför finns det inga vettiga jobb/utbildningar i Nynäshamn för? Livet skulle vara betydligt enklare då!

10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Jag har varit sjukskriven 2månader under hösten. Man har fortsatt på en utredning kring mig som egentligen startade redan under min tonår men aldrig färdigställdes. Jag har fått en diagnos.

11. Bästa köpet? 3 meter lila collagetyg (som blev en OP till mig själv. Bästa plagget någonsin!)

12. Vad spenderade du mest pengar på? Vi har inte gjort några stora inköp under året.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Jag blir glad varje dag när jag ser hur mina barn utvecklas.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010? Ingen speciell.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Betydligt mer nedstämd.

16. Vad önskar du att du gjort mer? organiserat hemma. I skåp, förråd etc.

17. Vad önskar du att du gjort mindre? Bråkat med barnen och mannen

18. Hur tillbringar du julen? Hemma hos familjen Bjureström utanför Norrtälje

19. Blev du kär i år? Inte mer än jag redan var

20. Favoritprogram på TV? Ensam mamma söker kanske.

21. Bästa boken du läste i år? En blomma i afrikas öken

22. Största musikaliska upptäckten? Mora Träsk?!

24. Något du fick och önskade dig när du fyllde år? En jättefin medicinlåda som nu pryder hyllan i badrummet.

25. Något du önskade dig men inte fick? en overlock maskin

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Åt middag med familjen

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mer tålamod

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?Jag gick ner 16,5kg under 2010, har inte råd att köpa en helt ny garderob så tyvärr har stilen varit ofrivilligt baggy :-P

29. Vad fick dig att må bra? När Ossian och Oliver skrattar tillsammans.

30. Vilken kändis var du mest sugen på? Jidhe är ju bra charmig.

31. Vem saknade du? Morfar

32. De bästa nya människorna du träffade? Måste nog vara Jenny som jag brukar stå på marknader tillsammans med. Härlig tjej!

Julen 2010

Vi har precis kommit hem från Vettershaga utanför Norrtälje där vi spenderat tre dagar hemma hos min plastsyster Marie med familj. Det har varit en riktigt lyckad helg men många skratt, god mat och glada barn! Är så nöjd med årets julfirande, och att få fira tillsammans med pappa kändes riktigt roligt - det var längesen vi gjorde det.

Barnen är jättenöjda med sina julklappar, tack alla! Husse var också nöjd med endast Arsenal-klappar och jag sitter här o myser i min supermjuka nya morgonrock. Fick även Sex and the city filmerna, boken "The Carrie diarys", badlakan och ansiktskräm.

Den bästa julklappen av dom alla var nog ändå att Camilla (Maries dotter) erbjöd mig en timmes ansiktsbehandling. Hon håller på att utbilda sig till hudvårdsterapeut på Axelssons, och var helt otroligt duktig. Helt underbart att få ligga och bli ompysslad i en hel timme, utan något som stör. Det behövde denna slitna tvåbarnsmamma!

Här kommer helgens skörd av foton :-)
Hoppas ni alla har haft det riktigt härligt under julen.

Efter grötfrukosten tog vi en härligt frisk promenad med pulka och sparkar. Underbart!

Jag och Oliver

Finaste Mini i pulkan med den nya mössan som han bokstavligen snodde från Pumpalot lagret. Han är galen i elefanter och det fanns inte en chans att han tänkte ge upp kampen om att få mössan!

Ossian ville köra sparken själv, min stora kille!

Oliver pussar tomten

Marie och Oliver fann varandra direkt <3>
Efter Kalle Anka och gott julbord kom äntligen(!) tomten. Ossian var inte blyg alls, han frågade varför tomten stampade så mycket på trappan innan han kom in. Knasboll!

Oliver blev lite rädd i början men det gick snabbt över.

Julklappsöppning!

När tomten gått och barnen somnat satt vi uppe länge och spelade brädspel. "Kampen mellan kvinna och man" och "Med andra ord". Oj så vi skattade, det var verkligen tokroligt!!

Nu ska jag krypa upp i sängen med Husse och titta på Sex and the city. Kajsa får såklart också vara med, hon har saknat oss!

En helvetesdag

Idag var det nonstop bråk/tjafs/skrik/gråt från att jag hämtade barnen tills att dom somnade av ren utmattning 20:30. Det började redan i dagishallen och tog liksom aldrig slut.
När barnen väl somnat var både Husse och jag griniga, trötta och sura. Så jag satte mig framför datorn och han gick och la sig.
Hade gärna krypt upp bredvid honom i sängen och tankat lite närhet, men Oliver sover mellan oss. Tråkigt. Jag saknar min Husse.

Oliver blöjfri!

Lilla Oliver, inte ens två år har minsann klarat av en hel dag på dagis utan blöja. Och inga olyckor hände!
Han hade själv sagt till varenda gång han behövde kissa. Mamman är stolt!

Ekar tomt...

Här inne händer det inte mycket, den där 30dagars-utmaningen har jag lagt åt sidan.

Men jag lever i alla fall.

Bjuder på en bild på min älskade Oliver

Bort med råttfärgen...

På vintern blir mitt hår sådär "härligt svenskt råttfärgat". Behöver färgas.
Ljusare eller mörkare? Vad tycker ni?

Kajsa

Har fått frågor från mina läsare om Kajsa.
Det går bara bra med henne, vi håller fortfarande på att lära känna den lilla madammen som flyttat in hos oss.
Hon är väldigt social, mysig och snäll. Vi gillar henne! :-)

Fjompan Andy :-)

Oliver och Ossian skriker i bakgrunden, men visst ser det ut som om det är Andy i pulkabacken? :-)

Alkohol och barn.

Är lite nyfiken på hur andra gör;

Scenario 1:
Du och din man är båda hemma. Dricker ni alkohol? Bara en av er? Båda två?

Scenario 2: Du är ensam hemma med barnen. Dricker du alkohol?

Sjukt snygga converse...

Hittade dom här undebara skorna på rea, tur att vi fått julklappspengar från England. Tyvärr fanns dom bara i Olivers storlek men bättre än inget. Jag tycker dom är riktigt snygga!

Dag 8 - Ett ögonblick

Det var en varm sommar för flera år sedan. Kan det ha varit 2003 kanske? Jag minns inte säkert. Jag spenderade några veckor i Åre. En dag bestämde vi oss för att åka upp till Åreskutan med "linbanan". När vi satt i liften och dinglade ser vi hur dom hoppar fallskärm från berget. Jag är inte så insatt i ämnet men fallskärmen de använde var lång och smal, de hoppade två och två.

Plötsligt ser vi att en fallskärm inte vecklar ut sig ordentligt, den hamnar liksom på sidan. Några sekunder senare störtar de två människorna till marken, och studsar på berget gång på gång innan de till slut landar.

Det var en fruktansvärd känsla att på nära håll se i detalj vad som hände men inte ha någon möjlighet att hjälpa dom. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om detta ibland.

Kvinnan och mannen hade omkommit direkt fick vi senare höra på byn.
Bilden är lånad från hittaupplevelse.se

Kärlek!

Tänk att små små berättelser om ens barn kan få en på så gott humör?

Jag facebookade lite med Evelinas mamma idag. När hon lämnade Evelina på dagis i morse hade Ossian kommit och tagit hennes hand, sen sprang dom iväg tillsammans!

Lycka!

körkort 2011

Johannah till storebror Micke; "Har du lust att övningsköra med mig när snön är borta?"
Storebror Micke till Johannah "Ja självklart!"

Jag har insett att livet vore så mycket smidigare med körkort, dessutom bör jag ta det innan Ossian börjar skolan - får mardrömmar bara jag tänker på hur vi ska få vardagen att fungera de första två åren då Oliver är kvar på förskolan. Det är inte direkt nära mellan Spring i Benen och skolorna i kommunen. Skulle vara ett enda stort slöseri med tid.

Tänker iaf. ge det här med körkort en chans. Vet inte om det är min grej egentligen då jag är väldigt rädd för att åka bil MEN rädslor är väl till för att övervinnas?

List-o-man

Min make är en riktig list-o-man. Han skriver listor för det mesta. Och nu verkar det som om Ossian har apat efter. Igår kom han upp med ett papper där han "skrivit" en inköpslista.

"Vi behöver riskakor, banan, äpple och köttbullar" sa han.
Hur söt som helst!

Nu är det jul...

...här i min blogg!

Kände för att julpynta bloggen lite, vad tycker ni? Gjorde en ny header med foton med, störde mig något så fruktansvärt på den gamla där pojkarna hade napp i munnen på var och varannan bild. Det är inte sött med napp!!

Annars rullar livet på. Jag har fått ökad dos på medicinen och det känns redan betydligt bättre. Utredningen man gjort är även klar och jag har numera en diagnos. Känner mig inte riktigt bekväm med att skriva öppet om det här, ni som vill får fråga mig istället. Jag har haft så många trista kommentarer här ang. min sjukskrivning att jag helt enkelt inte känner att jag kan skriva öppet om den längre.

Pojkarna pottränas förfullt och måste nästan erkänna att lillebror gått i kapp storebror med stormsteg. Ossian har blivit väldigt bekväm, man måste tjata på honom om att kissa/bajsa hela tiden - han säger inte till själv.
Oliver däremot gör nästan aldrig på sig, han berättar innan. Så himla duktig, han är ju inte ens två år än!

Adios!

Dag 7 - En helt vanlig dag

Vi lever lite "varannanvecka-liv" tackvare Husses arbetstider. Ena veckan jobbar han 06:30-15:30 och nästa vecka 09:15-18:15 så dagarna skiljer sig åt de olika veckorna.
Men jag tänkte berätta hur en vanlig dag ser ut när han jobbar tidigt pass.

05:00 Husses klocka ringer. Jag drar täcket över huvudet och somnar om.
06:00 Oliver vaknar med ett stort leende och en massa kramar. Vi ligger kvar i sängen och gosar och pratar.
07:00 Ossian vaknar(ibland måste vi väcka honom), och vi alla går upp. Sätter på kläder, borstar tänder och tittar lite på barnprogram.
07:30 på med alla ytterkläder och promenerar 30min till dagis.
08:10 Lämnar barnen och går hem igen.
08:30 Jag äter frukost. Oftast bara en naturdiet shake.

Vad jag gör under dagtid skiljer sig åt beroende på hur jag mår. Om jag har en bra dag städar jag hemma, tvättar, diskar och syr endel. Ringer telefonsamtal, fixar med papper och sånt.
Har jag en dålig dag gör jag inte mycket alls.

15:30 Oftast brukar jag promenera till dagis även fast Husse hämtar. Mest för att jag ska komma ut och sen för att jag tycker det är fruktansvärt mysigt att hämta barn på dagis.
16:00 Hämta glada barn, leker en stund tillsammans innan maten.
17:00 Middag
17:30 Varannan dag badar vi. Sen läser vi saga, ser på barnprogram och myser. Försöker varva ner och ta det lugnt.
18:30 Oliver säger godnatt, lägger sig i sängen med vällingen och somnar själv.
19:00 Ossian säger godnatt på samma sätt som lillebror

Mamman och Hussen värderar sin kvällstid tillsammans högt. Vi umgås nästan alltid med varandra på kvällarna och tycker det är viktigt för vårat förhållande att få den ensamtiden tillsammans.

Dag 6 - Oliver

Våran lillebror här hemma heter Oliver Stephen Ross. Han fyller två år den 21 januari men tycker själv att han är precis lika stor som sin storebror.

Oliver har alltid varit väldigt lättsam och glad, ett tag övervägde vi att döpa om honom till Happy - för det mesta strålar han verkligen i kapp med solen.

Oliver 18månader gammal


Senaste månaderna har han dock insett att han har en egen vilja och gör allt för att visa det. Mamman och daddyn bli helt matta av all trots, men ändå så lyckas han göra det med glimten i ögat.


Oliver har aldrig varit intesserad av att titta på tv, istället läser han bok efter bok efter bok. Han skulle kunna läsa i flera timmar utan tvekan. Han leker mest verklighetsrelaterade lekar; städar, lagar mat och pysslar om dockorna.

Tittut, Oliver 11mån

Hans stora intresse är lastbilar, motorcyklar och traktorer så det leker han även mycket med.
Han är väldigt pillrig och kan sitta länge med en och samma sysselsättning. Han är betydligt lugnare än sin storebror. Oliver är inte rädd att testa nya saker och jag har aldrig sett honom rädd.

Såhär busig ser han nästan jämt ut


Nyligen har han börjat prata betydligt mer men eftersom det fortfarande är svårt att finna ord på alla känslor använder han sin kropp till att visa känslor. Han puttas, slåss, kramas och pussas. Jag är övertygad om att puttandet kommer upphöra i takt med att hans språk blir bättre.

Oliver i hoodie som jag sytt.

Oliver är den keligaste ungen jag vet. Varje morgon när han vaknar ligger han kvar i våran säng (han brukar sova sista timmarna hos oss) och kramas i 30-60min - VARJE MORGON! Han kramas, pussas och klappar på oss, det är helt underbart!

Oliver älskar att sitta i knä och parkerar sin rumpa var helst han tycker det passar.

Oliver på sin dopdag


För att sammanfatta det hela är Oliver en kramgo, possitiv kille som älskar att läsa böcker.

Sagt av... Molly!

Åhh barn är så himla roliga ibland, helt ovetandes om det själva.
Spana in det här inlägget hos Hippiemamman så förstår ni vad jag sitter här och ler åt!

Dag 5 - Ossian

En kväll, för nästan exakt tre år sedan föddes en liten spinkig pojke nästan helt täckt i fosterfett, fyra veckor för tidigt. Det första han gjorde var att kissa på sjuksköterskan. Det var vår älskade Ossian Viggo som kommit till oss.


Ossian har alltid älskat att bada badkar

Ossian är idag en bestämd kille som vet exakt hur han vill att saker och ting ska göras. Han har ett otroligt bra minne och verkar komma ihåg massor av saker som hände för väldigt länge sedan. Han är inte det minsta blyg och hälsar glatt på alla han möter.

Jag och Ossian, sommaren 2009

Han är tidig i sin språkliga utveckling och kan redan växla obehindrat mellan sina två modersmål; svenska och engelska.
Ossian är aktiv och har ibland svårt att sitta still. Han kan bli väldigt arg om saker inte går vägen som han vill. Han är inte ett sådant barn som springer runt och skrattar/ler hela tiden - Ossian är en grubblare och när han ler har man gjort sig förtjänt av det :-)

Glädjebild från vintern 2009/2010

Han kan vara ängslig vid nya situationer, och ibland har han svårt att prova nya saker/maträtter.

Min älskade Ossian vill bara kramas/pussas på sina egna villkor - och tyvärr vill han inte lika ofta som sin mamma och daddy. Istället för att vara fysisk visar Ossian sina känslor genom att prata. Han är väldigt duktig på att förmedla sina känslor verbalt.

En handfull med pepparkaksdeg. Mmmmm!

Dessutom är han väldigt lyhörd för omgivningens känslor, och frågar ofta saker som "varför är han ledsen?" , "Varför skriker gubben?" eller "Är du glad nu?".

Just nu går Ossian igenom en "rädd" period. Tänk, i hans sovrum bor det både lejon, spöken, monster, ormar och sjörövarfabbar. Han tycker bäst om att leka med sin tågbana (och Thomas tågen) och med sina bilar från Disneys Cars. Det är helt klart favoriterna just nu. Han tycker även om att bada, måla och se på film.

Ossian drygt 1år gammal

Våran "extra farmor" AnnMarie kallar Ossian för "Lille proffessorn", och det ligger nog någonting i det :-)

Så sammanfattningsvis är Ossian en energisk kille med mycket spring i både ben och tankar. Munnen går i ett och han är bra på att visa känslor.

Bilderna jag har valt är tagna under hans första två år - ni ser ju så många nya bilder i bloggen ändå att jag tyckte det var roligare med lite äldre.

Blöjfria till nyår?

Igår satte vi upp varsin "belöningstavla" till barnen i badrummet. Varje gång dom kissar på toaletten får dom ett litet klistermärke på sin tavla - och om man bajsar får man en stor stjärna. Detta har verkligen motiverat pojkarna!

Sagt av Husse

Det här sa han inte nyligen, det var ganska länge sen men varje gång jag ser en chokladboll blir jag påmind;

"Hur kan man äta sånt? Dom är ju råa!"

Och helt ärligt, det är ju faktiskt så - en klump med deg doppad i kokos/pärlsocker. Så egentligen är det inte så äckligt av mig att äta "rå" pepparkaksdeg :-D

Dag 4 - Min man

Den 23 Februari 2007 gifte jag mig med mina drömmars pris. Andrew kanske inte var ett självklart val från början, (han kunde ju gärna ha varit några centimeter längre så jag slapp huka mig på alla bröllopsfoton!!) men när jag väl lärde känna honom föll jag pladask.

Andrew har ett stort hjärta och värnar om dom han håller kär. Dessutom har han den knasigaste humorn i världen - ett liv med honom blir aldrig tråkigt!

Han har stöttat mig genom eld och vatten, han har återgett mig livsglädjen som mitt ex stal från mig. För det är jag honom evigt tacksam.

En glad Andrew på svärmors 50årsfest. Oktober 2010

Andrew är född och uppvuxen i England, men har under sin uppväxt även bott i Nya Zeeland. Hans föräldrar är fortfarande gifta och han har två yngre systrar. Sen 1993 har han bott i Sverige. Han träffade en svenska när han jobbade säsong i Grekland och flyttade till slut med henne hit. Sen dess har han blivit kvar och verkar inte ha några planer på att flytta tillbaka till England.

Jag och Andrew påväg till en Arsenal-match i England. December 2009

Min man är ett stort Arsenal-fan och missar sällan en match på tv:n. Han är även en mycket skicklig kock och är väldigt intresserad av historia och då främst Andra Världskriget.

Han jobbar som säljare i en byggvarubutik.


Andrew och Oliver på Cypern, Maj 2009

Andrew hade länge längtat efter egna barn när vi träffades, det märks tydligt på honom för han uppskattar verkligen varje minut tillsammans med barnen. Han har ett tålamod jag avundas, kan leka med dom i timmar och ligga vaken o titta på dem när dom sover. Han har alltid varit hundra procent delaktig i barnen, vill följa med på varenda föräldramöte och byta lika många blöjor som mig. Han är en riktigt bra pappa. Kanske lite FÖR snäll ibland...

Ännu en bild från vår underbara resa till Cypern, 2009

Det som känns så rätt med Andrew är att jag faktiskt kan tänka mig att leva hela livet med honom, för det är väl ändå vad kärlek handlar om; Att hitta någon som man kan stå ut med hela livet. Jag älskar honom mer än vad ord kan beskriva.

Andrew och en butten Ossian på Kolmården, sommaren 2009

Grattis mammas stora kille!

Idag fyller Ossian 3år. Och dagen i ära har både han och lillebror magsjuka. Kräkfest hela natten.

Grattis mammas älskling!

Dag 3 - Mina föräldrar

Min pappa heter Leif, men alla kallar honom för Leffe. Han är född 1947 och växte upp på Rindö/Vaxholm. Pappa hade redan två barn när han träffade min mamma, mina halvsyskon heter Micke och Malin (dom är 15 och 11 år äldre än mig så jag är en sladdis). Pappa jobbade nästan hela sitt arbetsliv inom militären, jag har aldrig fått veta exakt vad han hade för arbetsuppgifter trots att jag frågat honom vilket gör att jag misstänker att det var lite hemligt.
När det gjordes stora nedskärningar inom armén var pappa tvungen att sluta, han valde då att pensionera sig i förtid. Har för mig att han var 60år. På hans 60årsdag gifte jag och Andy oss förresten :-)

Pappa bor numera i Norrtälje tillsammans med sin fru Anna, det har han gjort sedan han separerade från mamma när jag var 3år gammal. Pappa tycker om att spela på hästar, titta på all möjlig sport, pyssla i trädgården/hugga ved och ta det lugnt. Tyvärr har jag nog aldrig lärt känna min pappa på djupet men senaste åren har vi kommit varandra betydligt närmare och det glädjer mig.

Pappa har haft ett svagt hjärta ett tag och nyligen fått diagnosen Kol. Det gör mig såklart ledsen men samtidigt tror jag att det är just hans sjukdomstillstånd som har påverkat vårat förhållande till det bättre. Det värmer hela mitt hjärta när jag ser hur go han är mot mina barn och det sprudlar kärlek när han kramar mig. Det känns bra.

Min mamma heter Annelie och föddes 1960. Mamma är storasyster till en lillebror och en lillasyster. Dom växte upp på olika platser runt om i Stockholm och jag har fått intrycket av att de flyttade ganska ofta. Mamma flyttade hemifrån som sextonåring, och efter några år träffade hon min pappa och blev gravid med mig. Vi hamnade i slutändan på Ingarö där jag har bott största delen av mitt liv.

Mamma arbetade som dagmamma när jag var liten. Dels för att hon inte var nöjd med den barnomsorgen som fanns och dels för att hon ville vara hemma med mig. När jag blev äldre letade hon nytt jobb, en sväng arbetade hon inom restaurangbranschen för att tillslut hamna i en byggvarubutik. Där har hon jobbat ganska länge nu.

Mamma bor kvar på Ingarö tillsammans med hennes kärlek Uffe. De träffades för snart 10år sedan och jag är så glad för det. Aldrig har jag sett min mamma så lycklig som hon är nu, Uffe ger henne energi och livsglädje. Dessutom är Uffe en helt fantastisk gudfar och extra morfar till mina barn, det känns så himla bra att han tagit den rollen utan några som helst frågetecken, men nu åter till mamma.

Min mamma tycker om att laga mat och hon är riktigt duktig på det, hon gillar fotografering och att resa land och rike runt med deras nyrenoverade husbuss. Mamma kan få mig att asgarva bara att titta på mig, ibland behövs inga ord för att vi ska brista ut i ett härligt "ont-i-magen-skratt" tillsammans. Jag har gett mamma mycket skit under min tonår och jag ångrar det idag. Hon förtjänar inga tistlar, bara tusentals med rosor!

Nu räcker det med snö!

Det här är ju faktikst helt hopplöst. Jag tycker verkligen om snö och har alltid gjort det MEN det är mindre roligt när man har långt till dagis och inget körkort.

Pulka funkar bara precis när snön har fallit, sen har dom ju plogat bort det mesta från vägarna. Dubbelvagnen funkar dock inte även fast det är plogat; Den är för bred för de pyttesmala spår de plogat upp på vägen till dagis. Jag blir galen!

Citat av Ossian

"Åh nej, det är inte så fint på mitt rum mamma. Jag tycker om när alla leksaker ligger på golvet!"

Skinande rent

Jag har skrubbat varenda leksak i barnens rum idag. Varje legobit, varje leksaksbil, varje kloss... Det behövdes och nu ser dom nästan nya ut. Det tog mig 2,5h att få ordning där inne!
Nu är vi redo för barnkalas på söndag :-)

Det trista i kråksången är att jag råkade tappa ännu en IKEA ribba ram i golvet, sisådär 573 glasbitar att plocka upp, och ingen IsaForm tavla att kunna hänga upp. Barnen har varsin djungeltavla från IsaForm, hur fina som helst.
Någon som vill skjutsa mig till IKEA kanske?

Om jag hade 2799kr att lägga på ett leksakskök...

Ja, om jag hade 2799kr att lägga på ett lekssakskök, då hade jag garanterat köpt detta från Blå Elefant. Så snyggt!

Dag två - Min första kärlek

Det känns lite halv konstigt att skriva just om min första kärlek eftersom att hans fru läser min blogg, jaja det var gamla tider och inget som påverkar något idag får jag hoppas :-)

Min första kärlek är någon jag kände under hela min uppväxt. Våra föräldrar umgicks och därför träffades vi även en hel del. Dessutom gick vi i samma skola, och lite senare även i samma klass.

På högstadiet blev vi tillsammans och det var verkligen en typisk ungdomsförälskelse; stormig, invensiv och känslosam.

Då vi hade väldigt olika åsikter angående hans rökning fick kärlekshistorien snart ett abrupt slut. Men vi kunde nog inte riktigt släppa taget om varandra helt utan det var alltid pirrigt och spänt mellan oss de sista åren i skolan.

Fast så kanske det är; Att ens första kärlek alltid har en speciell plats i ens hjärta, oavsett vad som händer. Alla fotografier från den tiden ligger nere i källaren så tyvärr kan jag inte bjuda på någon bra idag.

Lägga band på sig...

Jag har så himla lätt att fastna i andra saker än det jag bör ägna mig åt.
Imorgon tänker jag skicka med både modem och symaskinspedal till jobbet - då måste jag ju ändå få en hel del gjort här hemma :-D

Lokal?

Ska nog försöka kolla om gårdslokalen är ledig på söndag. 10 barn plus föräldrar kommer bli väldigt trångt hemma hos oss... Och jag får städ-nojja-ångest. Dessutom finns en stor fin diskmaskin i lokalen, det gillas.

Grattis till Ossian

Grattis på namnsdagens mammas lilla hjärta.

Dag 1 - Om mig

Jag har valt att fokusera på vem Johannah är just idag, hela livshistorien har jag varken lust eller tid att printa ner.

Jag är nog en ganska komplicerad varelse. Det mesta är antingen vitt eller svart med mig, jag ser sällan grå toner. Så antingen är jag sprudlande glad eller riktigt ledsen. Antingen tycker jag om något riktigt mycket, eller så ogillar jag det skarpt. Antingen är det fint väder, eller så är det fult väder.

Jag har nog alltid varit så, men det är först den senaste tiden jag själv insett det. Jag har liksom inget mellanläge. Detta medför stora svängningar och förändringar i mitt liv som ofta sker väldigt snabbt. Det är möjligt att ni läsare redan uppfattat mig som väldigt ombytlig, och det stämmer nog väldigt bra in i verkligheten.

Jag är väldigt glad över att jag är gift med just Andrew. Och jag är ännu mer tacksam att just han är pappa till mina två barn.

Vi bor i ett halvt radhus kan man säga, på övervåningen. Under oss bor "tanten och farbrorn" som Ossian brukar säga.

Som person är jag ganska bestämd - jag vill ha saker och ting på mitt sätt. Jag trivs bra med att vara ensam och har inget behov av att prata med mina kompisar dagligen. Jag är impulsiv slarvig och väldigt bra på att skjuta upp tråkiga saker som måste göras. Jag har ständigt en längtan efter något annat - att se världen, att uppleva nya saker och att växa som person.

När jag läser igenom det jag har skrivit inser jag ganska snabbt att idag är en sån där dålig dag. Det syns ganska tydligt. Inte mycket possitivt att säga om någonting. Men av erfarenhet vet jag att efter regn kommer solsken - och då kan jag nog komplettera det här inlägget med alla de possitiva egenskaper som jag faktiskt besitter ;-)

Små barn som badar i snö

Vinter på Spring i Benen

Vinnaren av kalendern!

Stort grattis till Martina som har bloggen WCollection, du är vinnaren av den personliga kalendern från http://www.personligalmanacka.se/

Kladdgrisar

Gammal film från förskolan, filmad i Maj 2010. Underbara Madde som sjunger så vackert :-)
Fy vad vi kommer sakna henne när hon snart lämnar oss...

Ossian svarar faktiskt rätt på röd från början, han säger red men tror inte Madde uppfattar det (kände att jag måste få försvara honom lite, hehe).

En månad om mig

Hittade det här i en annan blogg och apar efter. Börjar i morgon med Dag 1. Lovar även att sätta in en relevant bild till varje inlägg, för bilder är ju alltid roligare än bara text.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min make
Dag 05 – Ossian
Dag 06 – Oliver
Dag 07 – En helt vanlig dag
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mina graviditeter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Husdjur
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Mina laster
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Mina resor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Vardagslyx för mig
Dag 25 – Mitt hem
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Om det här vore min sista dag
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – När ingen ser mig

Nyårsnojjan är bortblåst

Kommer ihåg vilken vånda som vällde över mig varje år när det började närma sig nyårsafton. Vad skulle jag ha på mig? Skulle jag bli inbjuden till någon rolig fest? Hur skulle tolvslaget firas? Tänk om man inte blev bjuden någonstans och fick lov att fira helt ensam? Samma år samma stress.

När jag fick barn blev nyårsnojjan som bortblåst. Tror faktiskt jag sovit vid tolvslaget varje år sen dess. Och det mår jag inte det minsta dåligt över. Blir nog en fin middag hemma i år igen. Och det känns bra att kunna fisa runt i mjukisar istället för att halka runt i höga klackar i blixt kyla.

Kyrkan och att inte tro på gud

Jag och Husse gifte oss i Värmdö Kyrka. En av de vackraste kyrkor jag någonsin sett.
Ossian är döpt i Västerhaninge kyrka, endast för att det var nära hem och vi hade gäster ända från England.
Oliver är döpt i Ingarö Kyrka. Jag är uppvuxen på Ingarö så det kändes rätt av den anledningen.

Ibland får jag frågan varför vi gifte oss i kyrkan och varför våra barn är döpta då varken jag eller Husse är troende. För mig är svaret ganska enkelt; Av samma anledning som vi firar jul och påsk. För att det är tradition.
Kyrkan är något som symboliserar högtid för mig.

Istället borde man kunna omvända frågan till de som absolut inte vill ha något med kyrkan att göra men ändå firar högtider baserade på Kristendomen. Det är nästan tokigare. Men alla gör som dom vill helt enkelt.

skitsnack

världens bästa Oliver har bajsat på toaletten och jag är så stolt!
Tror vi skänker alla blöjor till tomten i år.

Vintervantar

Det här med vintervantar är verkligen ett kapitel för sig. Jag tycker det är galet svårt att hitta rätt och varje år läggs massor av pengar på olika vantar.
Ibland har jag inte varit nöjd med kvaliteén - dom har helt enkelt inte hållt värmen så barnen har gråtit av blåfrusna fingrar.
I år köpte vi ordentliga hutlöst dyra vantar från Didriksons, för dom har ju iaf. rykte om att hålla sig varma och sitta kvar ordentligt på handen.
Jo visst, det stämmer säkert om man bara kunde få på dom!
Dagisfröknarna klarar det galant och dom har försökt att lära mig - men jag kan inte, framför allt inte på Oliver som inte hjälper till det minsta.

Igår var jag in på Babyland och hittade vantar från Lassie med dragkedja - perfekt. Nu kan även jag få tummen på plats utan tjugo minuter av krångel!
Hqar tidigare bara hittat dragkedje-vantar i babymodell, så jag var mycket nöjd. Även om slutnotan på vintervantarna redan stigit i höjder. Jaja, Didriksons vantarna kan dom ju faktiskt ha på dagis...

Hur kommer det sig egentligen att vantar är så sjukt dyrt? Jag kanske ska börja sy mer sånt och bli miljonär på kuppen...

Rensat luften

Kom precis hem efter ett välbehövligt föräldramöte på förskolan. Det känns riktigt skönt att ha rensat luften.
Barnen hade haft det kanonbra hemma hos "gamla" dagisfröken Billie. Har nämnt henne förrut, det var en helt underbar fröken de hade tidigare, men som nu jobbar i grundskolan istället. Vi håller en extra tumme för att hon är kvar när våra barn börjar där ;-)

Nu sover Oliver gott i sängen och Ossian ska snart också läggas. Det blev en sen kväll för bröderna bus.

Imorgon är det dags för dagisfotografering klockan 09. Tänkte ta hem dom direkt när det är klart och ha en mysdag. På eftermiddagen ska vi träffa AnnMarie (extra farmor/barnvakt) på ett fik i närheten. Hon ska passa dom på söndag och vi kände att det vore bra med en liten träff innan dess, det var ganska länge sen hon träffade barnen.

Godnatt!

Tävlingsdags!

I samarbete med http://www.personligalmanacka.se/ har jag nu fått äran att lotta ut en av deras praktiska kalendrar till en av mina läsare!

Man får själv välja utseende och text på sin almancka, dessutom kan man lägga in födelsedagar etc. som sedan trycks direkt i kalendern. Praktiskt och snyggt!

Vill du tävla?

1 lott = en kommentar till detta inlägg

2 lotter = en kommentar till detta inlägg + länk från din blogg eller facebooksida.

Glöm inte att berätta hur många lotter du förtjänar.

Tävlingen avslutas den 30 november. Lycka till!

Det är tanken som räknas...

I julkorten vi fick idag låg det varsin slant till barnen. Inget stort belopp eller så, men bara tanken att Andrews moster har tagit sig in till Kingston (30min resa) för att växla till sig svenska pengar känns verkligen så gulligt. De flesta brukar skicka pund och själva låta oss växla, men inte hon - varje gång kommer det en svensk femtiolapp i kuvertet, då är det verkligen tanken som räknas!

Julstämning

Idag kom de allra första julkorten med posten. Ställde upp dom på byrån tillsammans med mitt älskade ljus från Yankee Candle, doften Spicy Cinnamon är underbart julig!´

Kan kanske tyckas att det är förtidigt med julkort, men dom har rest ända från England och det är alltid svårt att beräkna hur lång tid postgången tar såhär i slutet av året.

Det här med bebismagar...

Livlig bebis i magen = Livlig bebis på utsidan?
I alla fall om man ser på mina barn.

Ossian var inte still en sekund, han bökade och sparkade. Man kunde tydligt se hela magen röra sig och Husse kände tidig kontakt med Ossian i magen. Jag fick inte sova på nätterna för hans sparkar var så hårda. Han var helt enkelt en livlig bebis i magen. När han kom ut fortsatte han i samma takt, och i dag, 3år senare kan han fortfarande inte sitta still :-)

Oliver gjorde inte mycket väsen av sig i magen, faktum är att det kunde gå flera dagar utan att han hörde av sig alls vilket resulterade i mycket ängslan hos mig - levde verkligen bebisen därinne? Husse kunde bara känna Oliver sparka några få gånger under hela graviditeten. Sen kom Oliver ut och han var lugn som en filbunke direkt. Sov hela nätter och skrek bara om det var något som var riktigt fel. Idag, snart 2år senare är Oliver fortfarande en stillsam liten tänkare. Även om han nu har en stark vilja har han ändå inte samma behov av rörelse som sin storebror.

Tänkvärt

Det finns ett litet, vackert ord, ej ofta använt på vår jord. Det öppnar dörrar och stillar gråt, det ordet är förlåt.

Skor!

Åker till Hainge en snabbis, är i akutbehov av vinterskor. Hoppas på att kunna hitta några prisvärda... Håller tummarna för att "tåget går som på räls" nu bara, det har ju snöat endel. Dags för SL-kaos igen.

Så himla tacksam!

Jag är så himla glad att mina barn har sin mormor och morfar Uffe i sina liv. Dom är helt fantastiska med barnen och bandet blir bara starkare och starkare.

Idag tog dom med Ossian på Wallmans och såg Bamse teatern som går där. Sen åt dom mysig middag tillsammans. Tack snälla för att ni alltid är så underbara med våra barn <3

Popcorn kaos...

Vasin liten skål med popcorn brukar mina pojkar få varje fredag efter middagen. Då sitter de tysta i sina saccosäckar och tittar på Playhouse disney. Ikväll fick dock lillebror för sig att hitta på hyss. Tyst tassade han ut i köket, sköt fram sin stol till diskbänken, ställde sig på stolen och plockade ner påsen med popcorn. Sen vände han upp och ner på påsen och tittade roat på havet med popcorn på golvet.

Sopkvasten är spårlöst borta. Dammsugspåsen är full och självklart glömde jag köpa nya idag. Vi har nu plockat upp alla popcorn för hand, det tog en evighet och ändå kan jag se små vita frigolitliknande saker lite varstans i lägenheten. Känner mig ganska irreterad just nu. Och nej, jag vet inte hur man stavar till irreterad/irriterad. Mamma lär snart upplysa mig ;-)

Gräsänka

Varje år kring den här tidpunkten får Husse helt plötsligt så mycket att göra. Det är inventering, julfester och andra saker som håller honom borta ännu mer än de sex dagar han normalt sätt jobbar. Det tycker jag är supertråkigt! Jag saknar min Husse. Ikväll är jag gräsänka ikväll, funderar på att storstäda hela huset efter att barnen somnat. Vill så gärna börja sätta upp julsaker imorgon.

Farbror Ossian

Jag håller alla tummar och tår så Ossian blir frisk tills på söndag. Då ska han nämligen gå på Bamseteater och äta på restaurang med mormor och morfar Uffe. Det vill han inte miss för allt i världen

Ossian är nog ett sånt barn man kallar "lillgammal". Jag tycker bara det är charmigt och roligt att han kläcker ur sig så underbara fraser, idag lät det såhär;


Mamman; Vill du ha en banan?
Ossian; "Nej tack mamma. Det är bra för mig"

Han låter så himla vuxen ibland, och är inte ens tre år än. Mammas älskade busunge!


Hur mår jag då? Oförändrat. Har snart knaprat tabletter i en månad men läget känns nästan i princip oförändrat. Ska till läkaren i början av december för uppföljning.
All oro som råder på förskolan just nu gör det hela bara värre. Jag mår verkligen riktigt dåligt över det. Dom har kallat till ett "krismöte" om en vecka. Det är väldigt kaotiskt just nu och jag hoppas det finns en bra lösning inom räckhåll.
Vi håller oavsett dörrarna öppna för andra alternativ, även om vi inte bestämt oss för någonting än. Så nu har jakten efter barnvakt börjat så vi kan gå på det där viktiga mötet, känns viktigt att vi båda går denna gång.

Med både fötter och händer...

Men oj så söta!

Vilka härliga barntröjor Lindex fått in!!

3 andra har gjort samma sak..

Facebook är smidigt, har pratat med fler föräldrar. 3 andra har ställt sig i kö till andra alternativ, så det är inte bara vi som tröttnat.

Ansökan skickad.

Har skickat en ansökan om dagisplats på Backlura förskola (den ligger precis utanför vårat hus).
Det är 6 barn i kö så det lär ta tid innan vi får plats, men å andra sidan har vi då en valmöjlighet om situationen spårar ut totalt. Om vi kommer byta beslutar vi först när vi fått plats och har hälsat på. Nu står en dörr på glänt iaf.

Ett byte för barnen är förståss också jobbigt, men ny personal varje månad är absolut inte bättre. Only time will tell.

Inte alltid som det verkar...

Jag inser att ingen förskola är helt perfekt. Att det finns brister överallt. Även Spring i Benen har endel saker som inte är speciellt bra men överlag har vi varit mer än nöjda med dom. Och som ni vet uppskattar jag verkligen det fokus som ligger på kreativitet och forskande. Men idag fick jag veta något som skakade om allt. Jag är så arg, ledsen och besviken.

För tredje gången på ett halv år gör de sig av med en helt underbar fröken. Första gången var det Billie som hela våran familj tokgillade. Rak och ärlig. Omtänksam och sprallig. Olivers stora idol. Men så en dag fick hon sluta, bara sådär, utan någon förklaring.

Sen kom det in en mycket erfaren pedagog precis efter sommaren. Hon lärde barnen ramsor och var väldigt pedagogisk. Tyckte om henne, men hann aldrig lära känna ordentligt innan hon fick sluta. Utan förklaring, bara sådär.

Och nu har de sparkat världens bästa Madde. Barnens absoluta favorit, och en av de få fröknar jag faktiskt känner fullt förtroende för. När jag fick veta brast jag i gråt, så mycket tycker vi om henne. Hur ska jag kunna berätta för mina barn att världens bästa Madde inte kommer finns kvar när de kommer tillbaka efter jul?
Madde, jag vet att du förmodligen kommer att läsa det här. Vill bara säga att du verkligen är så älskad av oss. Du är helt underbar med våra barn och dom pratar om dig hemma hela tiden. Ossian har tom. sagt att han vill att du kommer på hans barnkalas, så om du inte har något för dig den 5 dec kl 14 är du MER än välkommen hit på lite tårta!

Denna personalomsättning tar kål på mig och Andy. Inte nog med att de byter ut de ordinarie stup i kvarten så har de även en massa praktikanter stup i kvarten. Detta är inte tryggt för barnen, de behöver personal de känner och är vana vid!
När Madde slutar finns det bara två personer kvar som varit med från starten - och det är ägarna. En av dom sitter och gör kontorsarbete hela dagen så egentligen är det bara en personal som barnen känt från start.

Detta känns inte bra. Och inte ens skapandet och skogsutflykterna kan väga upp mot detta. För någon månad sen hade faktiskt jag och Andy ett möte med förskolan just då vi inte uppskattar det ständiga bytet av personal som ger en oro för barnen och även att informationen är bristfällig. Vi får aldrig veta någonting om något. De lovade att bättra sig och så kommer den här käftsmällen några veckor efteråt!

En riktigt bra leksak

En av de bästa leksakerna vi köpt är Minimoppen från Vileda, som är identisk med våran riktiga mopp fast i barnens storlek. När det ska tvättas golv här hemma hämtar killarna sitt moppset, får lite vatten i hinken och sen hjälper de oss att skura golv. Både lärorikt och roligt!

När mina pojkar flyttar hemifrån kommer de kunna moppa golv utan att blinka. Inte som snorungarna i Ung & Bortskämd som går på SVT Måndagar kl 20.

Knäppis!

Oliver är hemma med mig, feber och geggiga ögon. Det har gått ögoninflammation på dagis nyligen...

Oliver hittade en binda i badrummet, gick och hämtade sin skötbädd och sa åt mig att lägga mig ner så han kunde byta min blöja! Hahaha. Roliga unge!

Önskelistor

Ossian; http://www.wishlistr.se/ossiancanavan
Oliver; http://www.wishlistr.se/olivercanavan

Galet trött

Idag är en jobbig dag. Vill bara sova bort hela dagen känns det som. Men det är en ren omöjlighet. Husse är borta ända till kvällen. Men sova middag med barnen tänker jag iaf. unna mig. Sen vankas det pepparkaksbak!

Tattoos

Har jag berättat att jag har en hel drös med tatueringar som jag egentligen ångrar? Pinsamt va. Det är bara idioter som tatuerar in något som dom sen kan ångra ju!
Så tänkte jag också, när jag var ung. Självklart skulle jag aldrig ångra min tribal i svanken (det var ju bara såååå inne), och vem ångrar egentligen en svart katt som tatuerades in en vecka före Halloween? Och två fylletatueringar från Turkiet är väl verkligen något att stoltsera med?
Ytterligare en tatuering har jag, och den kan jag tänka mig att leva med. Det är en tingeling som jag har på magen, det trista i kråksången är att Tingeling har blivit både blek och fått bristningar, men å andra sidan har hon varit med om två graviditeter. Dom andra tänker jag göra slut med så fort jag blir rik och berömd. Det är hutlöst dyrt med laser!

Sen har jag faktiskt planerat in ännu en tatuering. Och denna är planerad i många många år och jag är ganska säker på att jag inte kommer att ångra den (även om jag såklart inte kan vara helt säker). Bak på ryggen, mellan skulderbladen tänker jag låta tatuera in mina barns första huvudfotingar. Jag ska föra bilderna samman så att det ser ut som om dom håller i varandras händer. Ossians gubbe ska vara något större än Olivers. Storebror och Lillebror, vandrandes hand i hand genom livet. Det är kärlek!

L

I mångas öron kanske 75kg låter mycket. Det är ju som bekant min målvikt. Många tjejer väger ju fjuttiga 60kg, men då ska man komma ihåg att jag är en lång tjej med stora fötter. Om jag skulle väga 60kg skulle jag se ut som ett vandrande L
Jag 60kg, formlös med mega fötter.

Kom just på...

Så mycket som jag väger idag vägde jag efter finalen av Du är vad du äter. Och då var jag riktigt nöjd med min kropp, borde kanske vara det nu också då?
Själva finalen av vårat program var våran bröllopsdag - en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!

Har jag förresten visat er våran bröllopstårta? Jag var så otroligt nöjd med den. Det är Andrews mamma som gjort den, alla blommorna är gjorda helt på frihand utan några formar. Så otroligt begåvad! Kanske hade jag velat ha någon annan fyllning än den som var, men i England är dom ju väldigt mycket för antingen Fruitecake eller Sponge. Det fick bli sponge, dvs. vanliga tårtbottnar med smörkräm emellan. När man lever med någon från ett annat land får man ibland kompromissa.