Tattoos

Har jag berättat att jag har en hel drös med tatueringar som jag egentligen ångrar? Pinsamt va. Det är bara idioter som tatuerar in något som dom sen kan ångra ju!
Så tänkte jag också, när jag var ung. Självklart skulle jag aldrig ångra min tribal i svanken (det var ju bara såååå inne), och vem ångrar egentligen en svart katt som tatuerades in en vecka före Halloween? Och två fylletatueringar från Turkiet är väl verkligen något att stoltsera med?
Ytterligare en tatuering har jag, och den kan jag tänka mig att leva med. Det är en tingeling som jag har på magen, det trista i kråksången är att Tingeling har blivit både blek och fått bristningar, men å andra sidan har hon varit med om två graviditeter. Dom andra tänker jag göra slut med så fort jag blir rik och berömd. Det är hutlöst dyrt med laser!

Sen har jag faktiskt planerat in ännu en tatuering. Och denna är planerad i många många år och jag är ganska säker på att jag inte kommer att ångra den (även om jag såklart inte kan vara helt säker). Bak på ryggen, mellan skulderbladen tänker jag låta tatuera in mina barns första huvudfotingar. Jag ska föra bilderna samman så att det ser ut som om dom håller i varandras händer. Ossians gubbe ska vara något större än Olivers. Storebror och Lillebror, vandrandes hand i hand genom livet. Det är kärlek!