Motgångar

Ledsen, förvirrad, osäker, orolig, hjälplös, ensam, stressad, dåligt samvete... Så många frågor, så få svar. Vad är rätt? Vad är fel?
Klump i magen och tårar som rinner. Livet är inte alltid lätt.

Chokladsås!

Ikväll hade husse gjort en jätte god middag som gav oss alla flashbacks från Cypern. Fetafyllda färsbiffar, klyftpotatis och tzatziki. Så himla gott! Till efterrätt unnade vi oss lite glass med chokladsås. Det syns vem som är gottegrisen av mina barn va? ;-)
Han fick duschas efteråt kan jag tillägga!

Bort från Döden!

Det ska bli roligt att komma ut och jobba igen, träffa vuxna människor och diskutera annat än barnrelaterade saker MEN jag kommer att sakna mina barn något så fruktansvärt. Kl 06 går jag hemifrån på morgonen, då sover dom fortfarande. Och jag kommer hem 18.15. Barnen somnar vid halv sju. Så 15 dyrbara minuter som dagen kommer jag att ha med mina barn. Jag och Andy har pratat jätte mycket om det här, och vi kommer att flytta såfort vi känner att vi har råd.

Har sett ett par lägenheter i Enskede som lockar... Eller kanske Aspudden? Där har jag bott och trivts förrut. Vi får se vart framtiden tar oss, men här kommer vi inte att bli kvar. Inte när barnen blir lidande pga. det långa pendlandet. Jag vill ha mer kvaliteét i livet än så.

Nappar

Innan jag fick barn bestämde jag mig för att mina framtida barn skulle minsann inte ha någon napp. Men sen fick jag en son med kolik, och allt som hjälpte var bra! Så Ossian började med napp, men han slutade igen när han var åtta månader gammal. Eftersom barn inte har något sugbehov efter sexmånadersålder tyckte jag att det fick räcka. Och det gick väldigt smidigt att sluta, han frågade inte efter nappen och vardagen flöt på som vanligt. Tills lillebror kom. Lillebror som sög sönder sin mammas tuttar så hon blödde och hade stora sår - så även där åkte nappen in efter en stund.
Det tog ett par månader tills storebror började bli avundsjuk på lillebrors napp. Ibörjan tog vi striden, han skulle minsann inte ha någon napp igen. Men vi blev slappa, jag fick dåligt samvete för att han faktiskt bara var lite mer än ett år och redan storebror, vi märkte att han sov bättre med nappen än utan.. Så ja, storebror började med napp igen. Vi har inte gjort så stor grej av det och har tyckt det varit okej. Han har dock aldrig haft med sig en napp till dagis eller när vi reser bort någon annanstans. Nappen har han hemma, i bilen och ibland i vagnen - om han är trött.
Nu känner jag dock att det snart börjar bli dags att avlägsna nappen, till båda barnen. Har börjat förbereda dom på att när det blir varmare ute, när all snö är borta, då ska vi åka till skansen och ge napparna till kattungarna. Storebror är inte glad över detta, men det är en strid vi får ta.
Jag ser längre ingen anledning att fortsätta m napparna, dom är så pass stora att dom klarar sig utan nu. Och sen har ju båda ett kärt gosedjur som kan ersätta nappen.

Uppdate

Hade en mycket trevlig kväll igår. Blev såklart en massa snack om barn, förlossningar, graviditeter, omöjliga svärmödrar, silikonbröst, sladdertuttar, förskolor, jojjobantning etc.. Så det kan bli när man sätter ett gäng småbarnsmammor i samma rum med massor av vin :-)
Jag drack visserligen barndricka hela kvällen men känner mig ändå seg idag. Kom hem strax efter ett och kunde inte somna förrän vid två.

Idag blir det syverkstad. Jag har aldrig tidigare haft så här mycket beställningar och måste försöka beta av endel innan nya jobbet på måndag. Måste komma ihåg att ringa min älskade morfar med som förhoppningsvis har fått komma hem från sjukhuset. Han opererade sig tidigare i veckan.

Imorgon ska vi hem till min femton år äldre halvbror, som faktiskt bara bor en mil bort - men vi har nästan ingen kontakt alls. Jätte trist, men nu ska vi försöka ändra på det.

Ett riktigt anti-inlägg!

Idag är en sån dag då jag går runt och stör mig på precis allting!

Först och främst undrar jag hur man kan sätta sin tvååring, i sitt knä i framsätet i en bil? Dessutom när vägarna ser ut som dom gör just nu. Väldigt smart! Sånna människor borde inte få ha barn - har man ingen bilstol så åker man kommunalt, punkt slut. Kom nu inte med motargument att på det ljuva 80talet åkte minnsann alla barn utan bilstolar, för då visste man inte bättre. Idag finns fakta och lagar som skyddar våra barn i trafiken. Så det så.

Sen undrar jag på fullaste allvar vem som möblerat hos gynekologer? Vilket geni kom på ideén att sätta omklädningshytten så långt bort från gynstolen som möjligt? Är det verkligen en sån dum idé att ställa den i direkt anslutning till stolen så man slipper gå tvärs igenom ett rum med hela skönheten framme?

Och sen ännu en sak som gjort mig irreterad idag. Mamma med barnvagn går och röker. Ni som följer min blogg vet att jag redan där slår bakut, men denna morsa tog ändå priset. Fimpar ciggen, går in på ett fik, direkt fram med tutten och börjar amma?! Om man är rökare kan man väl för fan ge ersättning istället för att mjölka i ungen en massa gifter? Kan ha en viss liten minimal förståelse för sånna som inte KAN sluta under graviditeten, men då kan man fan välja att inte amma sen i alla fall.

Arg arg arg!

Här kommer ett tillägg i min "anti rök kampanj."
Via mammans blod går bland annat nikotin och dess nedbrytningsprodukter över till bröstmjölken och barnet får det i sig i samband med amningen. Nikotinhalten i bröstmjölken är tre gånger högre än i mammans blod.

Om mamman rökt strax före eller under amningen, kan barnet må akut illa av det. Barnet får kliniska symtom i form av illamående, kräkning, diarre´, kolik och hjärtklappning.

På lång sikt sett ökar rökning risken för plötslig spädbarnsdöd, för ökad skrikighet samt för luftvägsinfektioner och luftrörsbesvär.

Ikväll ska jag på partaj :-)

Det är inte ofta jag får gå ut och roa mig utan man och barn, men ikväll är det tjejkväll hos Linda. Ska bli sååå kul - hoppas på massa skitsnack och mycket fnitter!

Måste få skryrta lite!

Ni som har svårt för folk som skryter om sina barn kan sluta läsa nu, för idag blev jag så stolt över Ossian att jag bara måste få skriva av mig!

När jag hämtade Ossian på dagis idag satt han och åt mellanmål så jag slog mig också ner vid bordet och passade på att prata lite med fröknarna. Jag frågade om dom fått in fler barn nu (det är en nyöppnad förskola och än är kvoten med barn inte fylld). Det hade dom, så jag undrade om det kommit några nya i Ossians ålder. Då säger fröken något liknande det här;

"Det är så svårt med Ossian, jag glömmer ofta hur liten han faktikst är. Han är så väldigt verbal och duktig på att visa vad han vill och inte vill, att jag ibland förknippar honom med treåringarna. Det märks att han har nytta av sina två språk, han har en ordförståelse som är mycket bättre än andra barn i hans ålder".

Det känns skönt att höra, jag har aldrig trott att han varit speciellt duktig på att prata. Kanske för att man alltid hört så mycket om Wilda (en kompis dotter) som är två månader äldre än Ossian och redan pratar om en fyraåring typ. Ossian har aldrig varit i närheten av hennes språkutveckling. Och dessutom har BVC tidigare rynkat på näsan och tyckt att båda våra barn varit lite sena med språket. Kanske inte så konstigt i så fall, dom har ju faktiskt två ord för allt! Men om fröken, som vistas med barn hela dagarna tycker han är duktig på att prata - då tror jag på henne!

Han kan minsann!

Satt vod köksbordet och lerade med Ossian, när det var dags att städa undan och han lagt ner all lera i burken säger jag "Och sen kan du sätta på det där..", då svarar Ossian "Mamma, Locket heter det!"

Att bada är mysigt!

Att bada är bland det bästa som finns tycker Oliver!

Grumpy old me!

Det här linnet fick jag i julklapp av maken, ganska charmigt va? ;-)

Helt plötsligt väldigt mkt att göra!

På måndag får jag börja jobba, spännande! Blir mycket att sy nu innan dess så jag kommer nog inte hinna blogga allt för mycket, men nu vet ni ju varför iaf.

Sovit gott!

Tänk hur lätt det var att få sova på nätterna; 8månaders vällingen gjorde susen!
Nu åker jag och skriver på anställningsavtal!

Såhär kan man också ligga i soffan...

Hisstelefoner!

Nu har jag fått jobb... Igen. Fast den här gången är det faktiskt ett riktigt jobb. Satt på tåget när dom ringde, skulle på en annan intervju som jag ringde och avbokade. Så idag har jag åkt tåg i två timmar helt i onödan! I morgon ska jag till nya jobbet och skriva papper. Dom vill att jag ska börja så snart som möjligt, eller jag tror det iaf för det var så dom sa på intervjun i fredags. Resvägen är lång, det kan jag inte sticka under stol med men det är arbetsuppgifter som jag vill jobba med och lönen är den bästa jag haft hittills. Det är iaf. På schindler hiss kundtjänst. Så om ni någon gång fastnar i en hiss, och använder nödtelefonen så kanske ni har tur att få prata m mig!

Känslig mage!

Nu har det gått en vecka med gallskrik på nätterna. Oliver vaknar och skriker, skriker, skriker. Allt som hjälper är att bära runt på honom, om han inte var ett år gammal skulle jag absolut misstänka spädbarnskolik. För detta är snarlikt det vi gick igenom med Ossian när han var liten. Inte förräns i natt slog det oss att han kanske inte klarar av 1års vällingen som vi bytt till. Det är ju en massa fullkorn där i som kan vara kämpigt för magen, och Oliver har alltid haft en känslig mage. Nu har jag skickat iväg Husse till ICA för att handla åttamånaders igen, hoppas verkligen det hjälper!

Förmiddagen är vigd åt att diska och sy. Sen ska jag till huvudstaden på en anställningsintervju. Någon frågade var det var för typ av jobb jag sökt, och både de aktuella jobben nu är inom kundtjänst och administration. Wish me luck!

Två internsiva timmar!

Nu är kalaset slut, och jag är också HELT slut! Det är intensivt med barnkalas - det tyckte nog mormor och morfar med för dom rymde först utav alla ;-)

Här kommer några av de få foton jag hann knäppa. Tack till alla er som kom på Olivers kalas!
(Om någon fick till några bra bilder så är min mailadress johannah.canavan@yahoo.se ;-) )


Oliver fick en rejäl kram av kompisen Meja:

Kalasdags!

Idag är det dags för Olivers 1års kalas! Ossian har hjälpt mig att baka hallongrottor, chokladbollar och muffins. Han tycker det är jätte roligt! Sen var det dags att diska, och även då var han snabb att anmäla sig som frivillig medhjälpare :-)
Snart tappade han dock intresset och började istället bygga höga torn med nappflaskorna. När han i princip var klar råkade jag stöta till ett torn med armbågen och det rasade ihop. Då tittar Ossian på mig med rynkad panna och säger argt: "Åhh mamma, varför gjorde du så för?!". Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt, är så himla roligt nu när han börjat prata så mycket!

Oliver har lärt sig vad katten säger och går runt och jamar mest hela tiden, lilla sötnosen!

Bara att vänta och se...

Tänk, jag bloggar för första gången från mobilen! Är på väg hem från danderyd där intervjun var. Det tog en halv evighet att komma dit men påvägen hem hittade jag en bättre buss som gick super fort. Tjänsten är intressant och lönen är bra. Min engelska berömde dom också. Får svar i början av nästa vecka. På måndag ska jag på en annan intervju, det vore väl fan om jag inte lyckas få något av dom...

Olivers första födelsedag!

Blev en snabbis in till stan idag. Jag behövde lite tyg och vi hade bestämt oss för att gå till Telia och teckna bredband med dom. Det verkar vara det enda som funkar här i hålan. Efter att ha försökt se Paradise Hotel på web-tv igår gav jag upp. Men nu surfar vi snabbare än blixten, vilken skillnad!!


Oliver fick en windstopper från Polarn med. Dom har 50% rea nu så der gäller att passa på. Dessutom fick han födelsedagspengar från England som skulle användas.



Familjen är magsjuka förresten. Inga spyor, utan från andra änden. Inte kul alls.

Hipp Hipp Hurra!

Hipp Hipp Hurra till vår finaste Oliver idag!
Familjen vaknade 06.30 och det blev såklart presentöppning direkt. Storebror ville mer än gärna hjälpa till, både att öppna och leka med sakerna. Men Oliver var glad ändå så vi lät det vara. Idag hade vi egentligen tänkt att fira Oliver med ett besök i badhuset men han har en jätte krånglig mage så vi avstår.

Time to speak English!

Den andra intervjun till jobbet jag nämnt tidigare äger rum på fredag. Tydligen ska högsta hönset vara med, och han är från Schweiz. Så ja, intervjun hålls på Engelska. Jag är livrädd!

Man kanske skulle skriva en bok..

Funderar på att göra en Magnus Uggla mf. och sammanfatta min blogg i en bok. Givetvis skulle den inte publiceras då min blogg faktiskt egentligen är ganska tråkig och obetydelsefull. Anledningen att jag skriver är ju för att få ut mina känslor och sen berätta om mina fantastiska ungar. Kanske dom skulle vilja läsa min bok när dom är äldre? Den skulle ju innehålla många milstolpar i deras liv som kan vara kul att minnas. Vad tror ni?

Förra året skrev jag detta inlägg, dagen före Oliver skulle komma till oss. Jag tycker det är intressant att gå tillbaka och läsa vad jag gjort, tänkt och känt. Man glömmer så lätt annars.


20 Januari 2009
I väntan på bebis...


Läsa Magnus Ugglas bok, "Jag hade en gång en blogg". Hur rolig som helst!
Spela Mario Kart Wii efter Ossian har somnat.
Bada minst en gång om dagen, sen dröjer det evigheter tills man får göra det igen...
Städa, städa och städa lite mer.
Tvätta alla bebiskläder för femte gången bara för att det är så mysigt att vika in dem i garderoben.
Planera storkok och bak, men aldrig ha ork att genomföra det
Läsa samma bok femtioelva gånger om dagen för Ossian. Det mest frustrerande är att han verkar tycka sagan bli bättre och bättre för varje gång man läser den.
Smsa med Sandra om bebisdrömmar
Fundera på vem Oliver egentligen är, hur han ser ut och framför allt hur livet kommer att bli med två barn.
vänta, vänta och vänta ännu mer... Kom ut nu Oliver!

Mamma har en snopp!!

Ossian har alltid sagt "Willie" till sin kompis mellanbenen, och även jag har kallat den så. Men idag fick jag för mig att berätta att den faktiskt heter snopp på Svenska. Fast det höll inte Ossian med om. Så här lät det ungefär:

Mamma: Willie heter också Snopp.
Ossian: Nej.
Mamma: Där är din snopp (pekar)
Ossian: Nej, Willie.
Mamma: Ja, men man kan kalla den för snopp också.
Ossian: Nej, bara Willie.
Mamma: Oliver har en snopp. Har Ossian också en snopp?
Ossian: NEJ! Mamma har snopp, Ossian har Willie!

Så var det med det. Sen kom Nanny på tal.

Ossian: Ossian åka Nanny.
Mamma: Vart bor nanny då?
Ossian: Nannys hus.
Mamma: Nannys hus ligger i England. Kan du säga England?
Ossian: Äggland.

Samtalen med Oliver är ännu inte lika stimulerande. Svaren man får från honom består mest av glada tjut, aaaaaaah, dadada, mammam, bababa och miiiiaaaaoo idag när han härmade katten hemma hos mormor. Men det är mysigt det också. Tänk idag var det precis ett år sen jag ringde till Förlossningen och bad om en igångsättningstid. Och i övermorgon blir lillebror ett år! Tiden springer iväg!

Vidare i processen!

Nu har det intervjuats klart för tjänsten i Danderyd och jag är en av de som bemanningsföretaget ska presentera för arbetsgivaren, så förmodligen blir det ytterligare en intervju i veckan. Spännande.

Har fått en min symaskin idag med. Men hinner inte skriva mer för jag har världens suraste barn idag. Gnäll, gnäll och ännu mer gnäll...

Tack Oliver, det var generöst!

Det luktade lite suspekt här hemma.

Mamman: Ossian har du bajsat?
Ossian: Nej, Oliver bajs!

Jag går fram och lyfter upp Oliver så jag kan lukta på hans rumpa. Och precis när jag andas in lägger han av en lång och ljudlig prutt. Tack!

Idag ska jag ha stora städaredagen i min syhörna. Allt ska sorteras och fixas, så det blir extra roligt att börja sy när den där #%###%!! symaskinen flyttar hem igen. Ska klippa ut några beställningar med så det är klart.

Bytt om!

Böt kläder på bloggen, vad tycks? Alla som läser måste svara annars kan det hända hemskheter! ;-)

Ut till ön!

Imorgon när vi hämtat hem Ossian från dagis ska vi till Ingarö. Jag längtar! Det finns inget bättre än att komma hem. För ja, det känns fortfarande som hemma. Det börjar redan när man åkt över bron till Ingarö, varenda hus, träd och sten väcker minnen och värme i en. Om man stannar till på Vivo stöter man alltid på någon man känner. Och väl hemma hos mamma luktar det hemma, det är mysigt och välkomnande. Ofta en massa gosiga ljus tända, god mat och kolsvart sovrum. Vi ska sova kvar i morgon med, det är skönast så.

Bilderna är från i somras, visst är det härligt att kunna släppa ut ungarna i pyjamas och foppa tofflor på kvällskvisten? Sommar är allt bra härligt, i alla fall på landet!

Många framsteg!

Idag har det varit en riktig segdag som aldrig verkar vilja ta slut. Måste få skryta lite till om Oliver, idag åt han hela sin middag helt själv med sked. Han har ju fått äta själv med händerna sen i somras någon gång, idag plockade han bara upp skeden och åt helt perfekt med den. Han måste ha smygkikat på hur vi gör för jag har inte varit speciellt pedagogisk vid matsituationen när det gäller honom.
Blev typ inget spill alls! Duktiga, stora killen!

Hemma pyssel!

I morse slängde jag ut Husse och barn så jag kunde städa i lugn och ro. Robbie Williams (nostalgi) på hög nivå och tokstäd. Nu är det skinande rent!
När familjen kom hem igen bjöds det på våfflor till barnens stora förtjusning. Därefter har Oliver lekt med sina leksaker medans jag och Ossian har bakat med lera. Mysdag!

Mycket att bearbeta.

Oliver har sovit ovanligt mycket senaste tiden, ganska oroligt men ändå. I morse vaknade han och som med ett trollslag har vi nu en lillebror som går hela tiden, ibland går det såklart fortfarande fortare att krypa men det är ändå ett stort framsteg. Behövde väl all den sömnen för att bearbeta vad som skulle komma. Mitt hjärta!

Ni undrar ju säkert...

Jag åkte aldrig till jobbet. Ringde och sa att "utan kontrakt inget jobbande". Dom blev skit sura. Jag orkar inte bry mig. Det är inte risken att lönen som ska utebli som fick mig att ta mitt beslut, utan att jobba mitt på stockholms central utan försäkring. Kiosken öppnar tidigt och det brukar tydligen välla in uteliggare/pundare/alkholister vid den punkten för att köpa sig en kopp billigt kaffe och tina upp lite. Jag tycker det känns olustigt att jobba oförsäkrad bland sånna människor.

Vet inte om mitt budskap om att jag inte ska jobba idag gick fram ordentligt dock, för när jag vaknade i morse hade dom ringt mig sex gånger. Jag tänker inte ringa tillbaka. Inte efter den utskällningen jag fick igår.

Lite ljus i mitt mörker

Mina barn är världens underbaraste. Jag vet att det inte alltid låter så, men även de dagar då allt känns skit så älskar jag dom så himla mycket! Idag har Ossian fått mig att skratta gott, åtminstonde två gånger. Först var det på Öppna Förskolan när han hittade en mörkhyad docka och utbrast "Det är Dora!". Om man tror att varenda mörkhyad unge är Dora, då träffar man nog för få nationaliteter! Sött var det iaf!

Sen såg vi en bild på katten från Byggare Bob. Andy frågade Ossian vad katten heter, och utan att tänka efter svarar Ossian "Katten Bob The Builder"... Såklart!

Skit rent ut sagt

Har bara sovit korta stunder i natt, och den här gången beror det inte på mina barn. Dom har sovit som klubbade sälar båda två men jag har legat och tänkt jätte mycket. Och haft en ordentlig ångest. Imorgon är första riktiga dagen på mitt nya jobb och min magkänsla säger verkligen att detta inte är ett företag man vill jobba på. Det har även personalen där bekräftat. Personalen sa att jag skulle förbereda mig för några riktigt tuffa första månader, många utskällningar och kränkningar. Det är tydligen så den syrianske cheften jobbar. Han måste maniskt visa vart skåpet ska stå.
Man är alltid bara två stycken i butiken som ska klara av att ta kassan där det i princip alltid är kö, ta hand om en hel caféverksamhet, beställa saker till butik och café samt att plocka upp alla leveranser. Eftersom man bara är två har man ingen möjlighet att ta lunchrast utan man äter i farten, eller går undan i max 10min. Jag har varit där och provjobbat EN gång och nu förväntas jag kunna jobba själv med en annan tjej. Herregud, jag minns ju knappt hur det funkar eftersom det var 1,5 vecka sen jag var där. Dom har t.om sagt att om jag måste ta vab ska jag räkna med en varning och därefter får man sparken. Är man själv sjuk måste man gå till jobbet för det finns ingen som kan ersätta dig och man vill ju inte sätta arbetskollegan i skiten. Det är såklart helt omöjligt att vara där helt ensam och jobba. Låter det bisarrt? Jag har inte överdrivit något. Det här är verkligheten där. Visst kan man säkert anmäla chefen och ha sig, men till vilken nytta? Jag är beroende av ett jobb, jag sitter inte i en position till att börja bråka.
Arbetstiderna suger också, antingen jobbar man från 06-14 eller från 14-22. Imorgon måste jag gå hemifrån 04.55, och kommer då en kvart sent men det finns inga tidigare tåg.
En annan sak som känns olustig är att chefen dragit till Thailand och vi har inte skrivit något avtal med varandra vilket innebär att han skulle kunna skita i att betala mig och jag är helt oförsäkrat om något skulle hända under arbetstid. Och med tanke på alla skumma människor som rör sig på centralen är det ju inget konstigt om något skulle hända.
Om jag hade suttit i en annan situation, om det var högkonjuktur eller om åtminstonde min symaskin var lagad hade jag aldrig gått dit. Men jag har inte den valmöjligheten och det är det som ger mig en sån ångest att jag ligger vaken och grubblar på nätterna.

Pumparumpor is the shit!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6422951.ab

MIN dag!

Har haft en kanon bra dag! Mötte Sandra vid centralen strax efter tio och gick på min första intervju. Hyser inga hopp om den tjänsten, när jag kom dit var det 78st framför mig i kön, och det fortsatte att välla in folk. Fick vänta i över en timme för en två minuters intervju.

Därefter gick vi och åt lunch. Super god pasta, kikade i nåpgra butiker och gick sen till John Chris - ett av Stockholms mysigaste cafeér? Kröp upp i en soffa tillsammans med varsin varm dryck och pratade bort typ 2,5 timme! Helt helt underbart! Fan vad jag har saknat min Sandra. Ingen annan förstår mig som hon, och ingen annan kompis känner mig lika bra som hon gör. Hur klarade jag av sex månader utan dig?! GALET!

Tiden sprang iväg och snart var det dags att säga hejdå och bege sig till andra intervjun. Den tjänsten vill jag VERKLIGEN ha! Okej, resvägen är lång men vad har jag för alternativ? Inte direkt så att jag kan vara kräsen just nu med tanke på situationen jag sitter i. Rekryteraren sa att hon fått ett bra intryck av mig och tror jag skulle passa bra för tjänsten och i gänget på arbetsplatsen. Jag får svar i nästa vecka så snälla håll alla tummar ni har för att det här går hem.

När jag kom hem stod middagen på bordet och barnen slogs om min uppmärksamhet. Nu sover dom gott i sina sängar och jag har precis kommit upp från ett varmt och energigivande bad. Vet ni hur söt Sandra var? Hon hade köpt mig en LUSH badbomb som ska bringa energi, för att jag haft det så jobbigt med barnen senaste nätterna? Så omtänksamt av henne!

bara ett kort hej...

Ska snart gå till tåget och åka till huvudstaden. Har två intervjuer inbokade idag, och däremellan ska jag träffa Sandra - HELT UTAN BARN! Det var inte igår vi kunde äta en lunch tillsammans utan barn så jag ser verkligen fram emot det. Jag hoppas att jag får ett av de här jobben för jag litar inte på chefen i kiosken, allt känns väldigt olustigt med det jobbet.

Bästa förskolan!

Idag var det jobbigt att lämna Ossian på nya dagis. Han började nästan gråta redan i bilen och sa att han inte ville gå dit. Och när vi sa hejdå brast han ut i en hjärtskärande gråt, och jag hade en stor klump i halsen på vägen hem. Sa till och med till Andy att jag ville hämta hem honom igen, så jobbigt var det. När vi satt där och pratade om allt pep det till i min mobil, och där kom ett foto på en betydligt gladare Ossian med texten "Nu är jag glad igen!".
Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. Vilken underbar förskola vi fått!

Inte alltid lätt med två språk.

Andy är sjuk, förkyld och ni vet ju alla hur karlar är när dom är förkylda? Hur som helst så låg han och hostade lungorna av sig när Ossian kom in i rummet.

Ossian "Oj daddy, you ok?"
Daddy "Yes darling. Daddy´s got a bit of a cough
Ossian "Jag hämta coffee"
Och så sprang han ut i köket och hämtade Husses kaffekopp!

Cough - coffee, typ samma sak eller hur? sötnöt!

Half Baked!

Ossian fick det sista ur vår Ben & Jerrys. Mums!

Nu är det slut på husefriden.

Oliver har precis lärt sig att klättra upp i soffan, och därefter upp på ryggstödet för att sen försöka svinga sig över till crosstrainern som står några cm därifrån. Tur att jag hann på tag på honom! Slut på friden, dags att börja jaga våghalsig ettåring dagarna i ända!

Till min anonyme läsare.

Fick en anonym kommentar på inlägget som handlar om våra bröllopslöften lite längre ner. Först och främst; Jag gillar inte anonyma inlägg.
Frågan löd "Saknade du inte några vänner från förr?".
Menar personen i fråga om jag saknade någon på mitt bröllop, eller om jag generellt sätt går runt och saknar en gammal vän?
Svårt att svara på. Visst har jag haft riktigt bra vänner som jag brytit med genom åren, och visst kan jag sakna det vi hade men det är ingenting jag går runt och tänker på dygnet runt. Life goes on.

Du anonyme, skriv gärna igen och förklara lite bättre vem du syftar på....

En kille med humor!

Ossian kollar på "Catherine Tate" med daddy!
Våga inte klaga på att filmen är mörk - köp mig en taklampa istället! :-)

Saknaden av ett syskon

När jag var liten gick jag och drömde om att få en lillasyster. Det gör nog de flesta småtjejerna, inget konstigt med det. När jag var 18år slog min dröm in med råge - jag fick tre nya syskon att lära känna och så småning om börja älska. Jag är väldigt tacksam och glad att mamma hittade sin stora kärlek och för första gången på länge var riktigt lycklig. Att jag dessutom på köpet fick tre helt underbara halvsyskon var ett stort plus i kanten. Mina halv syskon har alltid behandlat mig som en av dom, dom kallar mig för syster och har aldrig fått mig att känna mig utanför. Jag har känt ett band till dom och jag älskar dom alla jätte mycket. Vi har bråkat som syskon ska göra, men vi har också skrattat som syskon ska göra.

Den äldsta av dom var den jag umgicks mest med innan jag fick man och familj. Vi var ute och festade tillsammans på falsklegg, hon åkte ner till Schweiz för att hälsa på mig när jag var aupair där och till sist var hon en fantastisk brudtärna på mitt bröllop.

Den mellersta är min myssyster. Vi gråter till snyftfilmer tillsammans, fixar varandras hår, sjunger Disney-sånger högt så resten av familjen skäms, kramas och busar tillsammans. Hon är även Olivers gudmor och en underbar moster till Ossian. Är så glad att mina barn har en sån nära kontakt med denna underbara, djupa och osjälviska tjej.

Den yngsta av dom är jag väldigt lik till sättet. Kanske så pass lik att vi egentligen skulle kunna vara riktiga syskon? Vi har slagits som katt och hund, men blir alltid sams igen och har haft många sköna skrattstunder tillsammans också. Nu börjar liten bli stor och har träffat en jätte söt flickvän, det gör mig glad! Hoppas ni är lyckliga tillsammans länge!

Som jag sa tidigare så har jag alltid känt mig som en av dom. Dom har aldrig gjort skillnad på varandra och mig. Och jag är så tacksam för det!
Men så igår upplevde jag något som jag inte känt tidigare. Vi var på begravningen av deras farmor, och på något sätt blev jag så himla långt ifrån dom - fast dom satt bredvid mig. Dom tre delade en sorg, saknad och ett band som jag inte hade gemensamt med dom. Jag sörjer också deras farmor, men det blev ändå så tydligt att det var de tre som höll ihop och jag var bara en ingift halvsyster vid sidan om.
Det var inget specifikt dom gjorde eller sa, men det märktes ändå.
På kvällen skulle dom äta middag tillsammans och umgås. Utan mig. För ja, det var ju faktiskt deras farmor som gått bort - inte min. Och när min farmor dog för flera år sedan var ingen av mina halvsyskon på hennes begravning. För ja, det är ju "fel" sida av släkten så att säga. Dom har ingen koppling dit.

Hur jag än vrider och vänder på det så har jag inget riktigt syskon. Och jag kommer aldrig få min önskan uppfylld. Ni minns den jag hade som liten. Jag kommer aldrig känna det gränslösa bandet som syskon känner. Mina band är sköra och kan lätt gå av.

Är så glad att Ossian och Oliver alltid kommer att ha varandra, och jag hoppas de kommer att uppskatta varandras sällskap. Till alla er med syskon; Var tacksamma och vårda relationen med dom, det är inte alla som har lyckan att ha ett syskon.

Minnen som varar för evigt!

Kom av en slump på adressen till vår gamla bröllopshemsida, och tänk; Den fanns kvar!
Klickade mig runt bland text, bilder, minnen och lycka. Hittade våra löften och läste dom om och om igen. Vi hade skrivit våra egna löften till varandra, och fick aldrig höra varandras innan själva vigseln. Det kändes speciellt.

Det här är Andrews löften till mig:

Johannah, I love you, you are my best friend and today I give myself to you in marriage.

I promise to love you and be faithful to you, comfort you and protect you in good times and bad times.

I will encourage you to realise your goals and help build a home filled with love and laughter for our family, to Always be there with open arms when you are sad and to share a smile when you are happy.

These things I promise you today and everyday for the rest of our lives.

Det här är mina löften till Andrew:

Andrew, att få stå här med dig idag är mer än jag någonsin har önskat mig. Du är och förblir min stora kärlek - den jag vill bli gammal med.

Du får mig att skratta när jag är ledsen och du hjälper mig framåt när livet är en enda lång uppförsbacke.

Jag tar dig därför till min man att älska, respektera och lita på så länge livet håller oss samman.

Och sen, när vi båda är gamla och rynkiga vill jag se tillbaka på den här dagen och tänka “Jag gifte mig med min allra bästa vän”.


Nyfikna på mer så kika in på hemsidan: http://canavan.weddingannouncer.com/

Det är verkligen tanken som räknas!

Visst är det underbart att få en present där man känner att givaren verkligen har tänkt till om vad som stoppats i paketet? Idag kom det två julklappar med brevbäraren, ett till Oliver och ett till Ossian.
Oliver fick en bok som heter "Emmas dagis". Det passar ju perfekt eftersom han snart ska börja på dagis!
Ossian fick också en bok. Den heter Kalas, Alfons Åberg!. Och även den blev en jätte bra present till honom med tanke på alla kalas som hålls i december och januari här hemma.

Förra året fick Ossian också en bok. Då handlade det om en pojke som fått en lillebror. Också perfekt i tid.

Tack snälla Morfar Wiggo och Stina för att ni alltid tänker till lite extra när ni köper presenter åt barnen. Det värmer!

Siktar mot stjärnorna!

Det var väl inte precis något drömjobb det där.. Men det får duga tills jag hittat annat. Idag har jag sökt ett jobb jag verkligen verkligen verkligen vill ha. Så håll alla tummar ni har!

Annars händer inte så mycket, vi är förkylda som vanligt och sitter mest inne för det är så fasligt kallt ute. Idag är Ossian på förskolan hela dagen själv för första gången. Han hade blivit lite ledsen när Andy lämnade honom, men än så länge har dom inte ringt.

Har pratat med symaskinshandlaren om min maskin som fortfarande är på lagning efter snart två månader. Idag eller i morgon ska dom iaf. få delen som saknas, så om allt går som det ska kan jag hämta hem maskinen i nästa vecka. Och det behövs. Det är knapert i kassan just nu så jag behöver sy! och eftersom jag bara har fyra arbetspass i Januari kan jag sy på heltid! Vilken lyx va?! :-)

Höres!

Snabba ryck!

Igår morse fick jag ett samtal om en anställningsintervju som skulle hålla till senare på eftermiddagen. Min käre make skjutsade mig in till stan och jag gick på intervjun. Jag hade inga stora förhoppningar när jag gick därifrån, dom skulle intervjua tjugo personer för tjänsten och de lät negativa till att jag hade så pass små barn, eftersom dom ofta är sjuka så mycket i början när de börjar dagis. Men tro det eller ej, 45 min efter intervjun ringer dom tillbaka och vill att jag ska börja redan följande jag - alltså idag.
Så nu får Andy ta över inskolning av Ossian och blöjbyten på Oliver. Härligt!

Undrar ni vad det är för jobb? Det är i en kiosk/tidningsbutik/café på centralen. Ska bli så skönt att få komma iväg hemifrån och jobba nu! Är trött och less på att vara hemma.

Ossians inskolning på nya förskolan gick bra. Det känns väldigt bra där och än så länge är jag glad att vi böt förskola. Bara den SJÄLVKLARHETEN att barnen får vara ute, MINST en gång om dagen, oftast både för- och eftermiddag. Och att barnen får röra sig fritt på hela förskolan och inte har några "åldershinder". Alla får prova på vad dom vill, utan att höra att dom är för små. Den inställningen gillar jag. Klart alla barn kan, men på sitt eget sätt.

Inskolningen brukar dom avklara på bara tre dagar, så idag är det dags för Ossian att vara där själv en stund. Andy och Oliver är med från 9-11. Sen får Ossian äta lunch och sova middag där. Tror det kommer att gå bra.

Det enda "tråkiga" med förskolan som jag kan komma på är att när Oliver börjar i Mars är dom TRE stycken Oliver. Och i samma veva blir dom även TVÅ stycken Ossian. Så ja, det får väl helt enkelt bli "THE CANAVAN BROTHERS". :-)

Babyboom 2010?

Vad hände, helt plötsligt att typ alla gravida igen! Fy vad orättvist!

Snart vardag igen!

Sitter här och försöker tina efter en långsam prommenad till ICA. Fasiken vad kallt det var och såklart glömde jag mössan hemma! Vi har haft en bra helg. Gårdagen började med ett race till skärholmen där vi lyckades fynda en bilstol för 1800kr mindre än vad vi räknat med, sånt är alltid uppskattat! Sen blev det en snabbvisit på IKEA. Eller ja, en och en halv timme tycker jag är snabbt för att vara IKEA.. Tror inte Husse håller med. Köpte en massa tyg, och åt köttbulle-lunch.. Standard på IKEA med köttbullar.
På eftermiddagen kom mamma och Uffe hit. Lekte med barnen och vi åt middag. Trevligt!

Idag har Ossian haft en dagiskompis här och lekt. Det tyckte han var roligt, och han frågar redan när han ska få gå till Emilias hus. Skrutten!
Nu är klockan redan halv fyra, tiden går fort när man har roligt. Dags att börja med middagen om någon timme och sen rullar rutinerna på tills barnen sover sött. I morgon blir det inskolning på Spring i Benen. Ska bli väldigt spännande! Efteråt ska jag till arbetsförmedlingen och officiellt skriva in mig som arbetssökande, för nu börjar föräldradagarna ta slut.

Jag kollade förresten på Paradisehotel på web-TV igår... Varför tycker jag det är så otroligt spännande att se på patetiska människor som skämmer ut sig själva och alla i sin närhet på TV? Blir till att se fler avsnitt ikväll tror jag :-)

Att resa med småbarn!

Här kommer våra bästa restips till småbarnsfamiljer, inför flygresan
- Låt barnen springa och röra sig så mycket som möjligt på flygplatsen. Om det inte känns bekvämt att låta dom springa runt vind för våg, köp en sele att ta med. Ni vill inte behöva sätta er i ett flygplan med uttråkade barn som har fullt med spring i benen!
- På arlanda, terminal 5 får man inte ta med barnvagn fram till gaten utan den måste checkas in. Har blivit nekade tre gånger nu, dock har dom sagt att vi får ta med den om vi vill men dom kan inte garantera att den kommer med flygplanet till destinationen.... Så bärsele till se minsta, och låta de stora gå så mycket som möjligt är det som gäller!
- Använd nässpray på barnen 30min före avgång, gör så att trycket i öronen blir något lättare.
- Ta med välling eller annan dryck att ha vid start och landning, också bra för trycket i öronen.
- Packa i smyg en lite ryggsäck med nya, roliga saker att ge barnen på flygplanet, ge det inte på flygplatsen för då hinner dom ledsna lagom tills man kommer på planet. Tips på bra saker att ta med som är billiga och tar liten plats; pixi-böcker, leksaksbil, kritor, papper, plastleksaker (typ bondgårdsdjur, små gubbar från favorit filmen etc). Undvik leksaker som låter då det alltid finns sura passagerare...
- Vi tog med en bärbar dvd spelare till vår tvååring. Och det var verkligen klockrent! I de 30min som batterierna räckte. Så mitt tips blir; ta med tre omgångar med batterier till en hel film. Blir en dyr historia, men helt klart värt det.
- Glöm inte snuttefilt, gosedjur, nappar etc.
- När det är dags att landa hade våra barn hunnit bli väldigt rastlösa, och var inte intresserade av att dricka välling. Så ja, dom fick ont i öronen och gallskrek. Då var jag väldigt tacksam att jag stoppat ner en liten chokladkaka i handbagaget. Även om dom normalt sätt inte får godis så tycker jag att man ibland får muta. Och det hjälpte!
- Inbilla er inte att barnen kommer att sova på flygplanet även om ni reser mitt under deras normala sovtider. Det kommer förmodligen inte att hända! Ingen av våra somnade någon gång trots att vi reste direkt efter lunch då de normalt sätt sover middag och tillbaka reste vi på kvällen långt efter deras läggtid. Det är för mycket nytt, och svårt att bli bekväm på ett flygplan. Försök därför att få barnen att somna innan resan, för att ha övertrötta barn vid passkontroller och bagageutlämning är ingen höjdare!

Det är allt jag kommer på nu.. Kanske kompletterar med något senare!

hem till kylan!

Nu vet nog de flesta av er att vi är tillbaka i Sverige, aningen tidigare än planerat. Vi behöver inte gå in på mer detaljer än så.

Igår när hela huvudstaden var stängd hittade vi en liten öppning på Junibacken. Dock hade även halva Ryssland fått nys om att det var öppet och invarderat hela stället. Så det blev en kort visit. Men vi hann se lite Pippi teater, åka lite kana, baka lite i bageriet och köpa en mysse och bysse till Ossian. Han har inte släppt dom sen dess! Han är så stolt att han har samma lika som sin store idol - Emil Bus :-)


Oliver fick en boll och ett par mockasiner. Han går mer och mer nu, men är fortfarande lite feg för att släppa och gå långa sträckor. Mellan möbler törs han, och för en stund sen tog han tag i Ossians väldigt ostabila sulky dockvagn och gick tvärs över hela vardagsrumsgolvet. Så nog kan han allt, det är bara en gnutta mer självförtroende som behövs. Han pratar mer och mer nu också. Hans ordförråd består av; mamma, dadda (daddy), nanna (nanny), Ossss (Ossian), T-tta (titta), T-ttut (Tittut), baba (bada), Dää (Där). Lille killen börjar bli stor!

Vi har börjat introducera pottan för Ossian efter inspiration med Monicas klistermärks-sätt. Nu sitter han iaf. på pottan utan blöja, och det har han vägrat innan. Får se om han törs kissa någon dag med. Fast jag är inte så stressad, han är ju faktiskt inte sååå stor ännu.

På måndag börjar Ossian på nya förskolan. Tror han kommer tycka det är roligt. Han har frågat efter dagis och vi har sagt att han ska gå till annat dagis, så nu frågar han själv efter att få gå till "annan dagis". Vet inte hur mycket av det han förstår egentligen, det återstår att se.

Snart ska jag väcka Husse, han ska få köra till Kungens kurva. Vi följer såklart med. Ska köpa bilstol till Oliver som nu var 800kr billigare på Babyland. Är slut nästan överallt så det blir att hänga på låset när dom öppnar. Sen ska jag in en snabbis på IKEA och köpa tyger. Dom har fått in så himla fina bomullstyger som blir fina klänningar, skjortor och solhattar. Har anmält mig till Norrtälje vårmarknad i Maj och det skadar ju inte att börja sy redan nu så man slipper sitta i sista sekunden sen.