Skit rent ut sagt

Har bara sovit korta stunder i natt, och den här gången beror det inte på mina barn. Dom har sovit som klubbade sälar båda två men jag har legat och tänkt jätte mycket. Och haft en ordentlig ångest. Imorgon är första riktiga dagen på mitt nya jobb och min magkänsla säger verkligen att detta inte är ett företag man vill jobba på. Det har även personalen där bekräftat. Personalen sa att jag skulle förbereda mig för några riktigt tuffa första månader, många utskällningar och kränkningar. Det är tydligen så den syrianske cheften jobbar. Han måste maniskt visa vart skåpet ska stå.
Man är alltid bara två stycken i butiken som ska klara av att ta kassan där det i princip alltid är kö, ta hand om en hel caféverksamhet, beställa saker till butik och café samt att plocka upp alla leveranser. Eftersom man bara är två har man ingen möjlighet att ta lunchrast utan man äter i farten, eller går undan i max 10min. Jag har varit där och provjobbat EN gång och nu förväntas jag kunna jobba själv med en annan tjej. Herregud, jag minns ju knappt hur det funkar eftersom det var 1,5 vecka sen jag var där. Dom har t.om sagt att om jag måste ta vab ska jag räkna med en varning och därefter får man sparken. Är man själv sjuk måste man gå till jobbet för det finns ingen som kan ersätta dig och man vill ju inte sätta arbetskollegan i skiten. Det är såklart helt omöjligt att vara där helt ensam och jobba. Låter det bisarrt? Jag har inte överdrivit något. Det här är verkligheten där. Visst kan man säkert anmäla chefen och ha sig, men till vilken nytta? Jag är beroende av ett jobb, jag sitter inte i en position till att börja bråka.
Arbetstiderna suger också, antingen jobbar man från 06-14 eller från 14-22. Imorgon måste jag gå hemifrån 04.55, och kommer då en kvart sent men det finns inga tidigare tåg.
En annan sak som känns olustig är att chefen dragit till Thailand och vi har inte skrivit något avtal med varandra vilket innebär att han skulle kunna skita i att betala mig och jag är helt oförsäkrat om något skulle hända under arbetstid. Och med tanke på alla skumma människor som rör sig på centralen är det ju inget konstigt om något skulle hända.
Om jag hade suttit i en annan situation, om det var högkonjuktur eller om åtminstonde min symaskin var lagad hade jag aldrig gått dit. Men jag har inte den valmöjligheten och det är det som ger mig en sån ångest att jag ligger vaken och grubblar på nätterna.