Mitt lilla hjärta

Jag har inte orkat berätta om att Oliver varit riktigt sjuk senaste veckan. Har helt enkelt inte haft ork att sätta ord på den stora oro som jag känner.

Det hela började egentligen för 3 veckor sen, då Oliver helt plötsligt fick försämrad balans. Han ramlade ihop i tid och otid. Av ett plötsligt ljud eller att någon gick förbi honom på en meters avstånd ... Jätte obehagligt. Under samma period var han genomförkyld och gnällig. Vi tog honom till vårdcentralen i tron om att han fått en öroninflammation, med det hittade dom inga tecken på. Vi blev hemskickade med tron om att det bara var en virusinfektion som snart skulle gå över. Men gnället och den dåliga balansen fortsätte.

Förra fredagen började han spy upp precis allt han fick in i munnen. Vätska som mat. Han slutade i samma veva att kissa. När söndagen kom och han fortfarande inte fått i sig någonting eller blött ner en blöja åkte vi till närakuten. Därifrån blev vi hänvisade till Schakska barnakut. Andy åkte dit med Oliver på förmiddagen och kom hem igen sent på kvällen. På alla dom timmarna dom varit där hade läkarna lagt en pappersbit i hans blöja, kollat hans vikt och tagit ett blodprov för att se om han fått närings/vätskebrist. Men alla tester var okej och vi blev hemskickade. Magsjuka hette det då.

På tisdagen hade läget fortfarande inte förändrats och Andy tar Oliver till Huddinges barnakut. Då vi inte var nöjda med Schakska tänkte vi testa något annat. Dom fick komma in relativt snabbt och man började ta en massa olika tester. Dom röntgade även hans mage. Men dom hittade inget fel. Vi fick en återbesökstid till torsdag för att följa upp. Hem igen.

Igår fick Oliver behålla både vätskeersättning och majsvälling. Och även idag på dagen. På kvällen skrek Oliver efter att få äta pasta som resten av familjen så vi gav honom YTTERST lite. Det tog en timme, sen sprutade spyorna ner hela våran säng och madrass... Det här är alltså dag sex och hans balans är fortfarande dålig. Jag förstår att magen kan reagerat starkt på att få mat igen, men vi har verkligen försiktigt trappat upp precis som dom rekommenderade oss på sjukhusen.

Många har sagt att magsjuka kan hålla på länge men mitt mamma hjärta säger att någonting är fel. Jag känner en sån stark oro att jag ligger vaken på nätterna och grubblar. Det här är ingen magsjuka, för i så fall; Varför har ingen annan blivit sjuk? Och allra främst Ossian som bokstavligen delar nappar med Oliver? Och varför är hans balans så påverkad?

Imorgon är det dags för återbesök och jag hoppas verkligen dom hittar vad som är fel på min lilla pris.