Dramatik på morgonen

En av de absolut värsta sakerna jag vet är när man råkar göra illa sitt barn. Idag när jag skulle klä på ossian utbröt det dagliga trotskaoset. Han sparkar, skriker och blir jätte arg om han inte får ha just de kläderna som han vill. Ofta tycker han att olivers kläder ser mycket finare ut och tycker promt att han ska klämma på sig dom. Ni kan ju bara föreställa er hur snyggt det blir! I morse var som sagt inget undantag, för att få honom att lugna ner sig skulle jag ta tag i hans hand och säga åt honom. Problemet var att när jag sträcker mig fram för att kunna nå hans arm rör han handen framåt och min hand liksom bänder bak ett av hans fingrar i bara farten. Det knakade till och plötsligt blev allt knäpptyst. Han tittar på mig med sina stora runda ögon, sen tittar han på sitt onda finger och i samma sekund skriker han ett hjärtskärande skrik som får mina ögon att tåras. Det går över lika snabbt som det började, tror inte det gjorde speciellt ont egentligen men såklart man blir ledsen när mamma gör illa en... Fy vad jag hatar sådana situationer. Kramade honom länge efteråt och sa förlåt, då svarade han: det är okej mamma.