Livstecken

Dagarna bara springer iväg och blogga känns inte som prio ett just nu.
Skolan tar ju upp ganska många timmar om dagen, men det är roligt - jag trivs bra. Vi har riktigt duktiga och engagerade lärare vilket gör det hela betydligt mer intressant. Sen kan jag tycka att motivationen hos studenterna är väldigt olika. Jag har svårt att förstå varför man VÄLJER att plugga om man inte har någon lust/motivation/vilja alls. Trodde liksom att det skulle vara annorlunda nu än på gymnasiet, men icke. Här finns fortfarande folk som åker snålskjuts på andras hårda arbete. Sorgligt.

Jag känner mig hur som helst super motiverad och det känns roligt att få lära sig sånt man inte hade ork till på gymnasiet. Det är bra att man faktiskt kan få en andra chans när man varit skoltrött tidigare.

När jag kommer hem vid femtiden på dagarna är det ju mys och lek med Bröderna Bus fram tills dom ska somna, och då försöker jag sköta om PUMPALOT så gott det går och göra andra nödvändigheter som att duscha, tvätta, diska, städa, ja ni vet.

Så som sagt, blogga är inte det viktigaste just nu.

Igår ringde jag ett samtal jag velat göra i månader, men det har liksom hela tiden runnit ut i sanden. Men jag är glad att jag gjorde det. Vet ju att du kommer läsa det här i morgon och känna dig träffad; vill bara säga att jag saknat dig mycket. Och ja, vi kommer ju höras i morgon igen på din speciella dag.

Ha det fint alla!