Igår när jag skulle hämta Ossian på dagis kl 14 hade han precis vaknat. Oftast brukar han inte sova så länge, så han har alltid gott om tid på sig att leka ute på gården innan jag kommer och hämtar. Men igår hade dom precis lyft ur honom ur vagnen, nyvaken och ruffsig. När han får se mig blir han rasande.
"Nej Mamma gå!" och så pekar han på dörren. "Mamma gå. O-iver gå!" När jag inte reagerar på vad han säger utan fortsätter prata med fröken om ditten och datten så börjar han knuffa mig mot ytterdörren: "MAMMA GÅ! OSS-AN UUUUT!".
Då var det så att i hans lilla huvud var klockan inte alls dags för att gå hem eftersom han nyss vaknat och ännu inte fått leka ute på gården. Det var en riktig kamp att få honom därifrån och sen var han små tjurig resten av dagen.
Nya prioriteringarna
5 dagar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar