Väldigt långt inlägg

Jaha, hur börjar man det här inlägget då? Jag har ingen aning faktiskt.

Ni som har hängt med ett tag vet ju hur nöjda vi varit med våran förskola. Det var verkligen svaret på våra drömmar men senaste månaderna har allt förändrats. Personalomsättningen har varit förfärligt och helt allvarligt kan jag inte minnas all personal/praktikanter som varit där senaste året. Omtyckt ordinariepersonal har fått sparken och ersatts av släktingar till ena ägarinnan. Syskon och sambo. Det började kännas olustigt. Jag menar; om något allvarligt händer så kommer dom givetvis backa upp varandra.
Våra barn har påverkats av detta ständiga kaos kring personalen, det märks tydligt på dom båda även fast dom visar det på olika sätt.

Det är inte bara personalomsättningen som varit ett problem för oss, även om det varit en stor del av det. Vi var skeptiska när de skickade hem godispåsar med alla barn en fredag (våra barn äter inte godis!), jag tycker det känns olustigt att flera gånger kommit till en nedsläkt förskola med mina barn sittandes ensamna i hallen medans personalen sms:ar/pratar i mobilen (vi hämtar sist ibland, och det är vid dessa tillfällen detta har hänt).

Vi tycker att informationen från förskolan varit minst sagt bristfällig. Vi har inte fått veta att personal ska sluta, om det går några sjukdommar och så vidare. Jag tycker det är självklar information som ska ut till alla föräldrar. Dessutom tycker vi att bemötandet från personalen inte alltid varit den bästa, man får ingen feedback om vad barnen gjort under dagen om man själv inte frågar. Hade uppskattat att höra lite om vad som hänt, om dom ätit bra etc.

Detta är ju egentligen inga jättestora problem men jag anser ändå att man ska kunna ha en öppen dialog om sådant som fungerar mindre bra. Tyvärr delar inte ena ägaren denna synpunkt med mig, utan med en järnhand styr hon stället på SITT sätt utan att beakta åsikter från andra.

Men jag är en person som säger ifrån om något känns knasigt, speciellt när det gäller mina barn! Jag kan inte sitta och se på när detta sker mitt framför ögonen på oss. Så jag pratade med föreståndarinnan i torsdags och berättade att det varit släkt dagen innan när jag hämtade. Att mina barn satt i hallen och att en fröken stod utanför och rökte medans den andra pratade i mobilen. Det känns jobbigt nog att komma sist ändå, det blir inte bättre av att mötas av detta flera gånger om!

Så ja, jag berättade att det kändes trist. Hur mottog hon kritiken då? Genom att skjuta alla taggar utåt, påstod att jag ljög och att det absolut inte förekom sådant på HENNES förskola. Hon sa att hon ville ha ett personligt möte med mig och Andy. Jag förklarade att det kan vi gärna ha (för tredje gången, hittills har ju möterna inte resulterat i något!) men att vi bara kan ses i samband med lämning/hämtning. Vi har ingen möjlighet att ta ledigt ännu en gång för ett möte mitt på dagen. Det har vi som sagt gjort tidigare.

Jag fick aldrig något svar på det mailet, men när jag kom till förskolan på kvällen för att hämta mina barn så står hon och väntar på mig i dörren. Jag hann inte ens in genom dörren innan hon började prata med mig på ett mycket aggressivt sätt.
"Jag har åkt hit bara för din skull!". Jaha, vad bra tyckte jag, då kan vi ju prata nu.
Men så fortsatte hon med hög, gäll röst "Varför har du dina barn här egentligen? Det här är min verksamhet och här bestämmer jag. Passar det inte tycker jag att ni ska sluta!"

Jag förklarar att vi är nöjda med väldigt mycket och inte alls vill sluta. Vi har bara synpunkter på några saker som är lätta att justera. Men ännu en gång anklagar hon mig för att ljuga, hennes förskola är tydligen helt felfri. Stämningen blir väldigt tråkig och vi är båda upprörda.

Det hela leder till att hon kastar ut oss med alla våra tillhörigheter i minusgrader, dömda att vänta på Andy som kommer med bilen 50min senare. Hon trycker upp ett kontrakt i ansiktet på mig och försöker få mig att skriva under på att VI SÄGER UPP VÅRAN PLATS! Självklart vägrade jag, det var faktiskt hon som kastade ut oss - vi har inte valt att sluta.

Innan hon gasade iväg i sin bil skrek hon "Det ska bli skönt att slippa dig och dina ungar!".
Oliver blev så rädd att han kissade på sig, och fick stå ute i minusgrader med nedkissade byxor. Jag kunde omöjligt få hem tre barnvagnar, två barn och alla deras kläder utan bilskjuts. När vi kom hem var Oliver så kall att han skakade, Ossian grät och frågade varför föreståndaren skrikit och kastat ut oss.

Dagen efter ringde vi kommunen och gjorde en anmälan. De har redan erbjudit oss en plats på en annan förskola, vi får börja om 2 veckor. Det finns inte en chans i världen att vi tar tillbaka våra barn till dårhuset så tyvärr tvingas jag vara föräldraledig, vilket innebär att jag inte kan fortsätta på nya jobbet då det bara var ett projekt på några veckor. Det känns riktigt tråkigt för jag trivdes verkligen och arbetsuppgifterna var riktigt roliga. Men helt ärligt, mina barn går före allt och det finns fler jobb.

Nu har det gått några dagar sedan detta hände. Våra barn har såklart tagit skada av att bli utslängda från sitt andra hem. Oliver är jätte orolig och vill hela tiden att vi är nära honom. Ossian har mardrömmar på nätterna då han skriker rakt ut.
Jag och Andy har haft tid att prata och fundera kring detta och vi anser att vi handlade helt rätt. Vi har inte startat ett bråk, utan bara framfört våra åsikter kring verksamheten på ett lugnt och sansat sätt. Ägarinnan har uppenbarligen stora problem med att ta kritik och hantera människorelationer. Det bekräftar även personal som fått sluta.

Väldigt tråkigt att det skulle sluta såhär men samtidigt har vi länge haft en magkänsla om att något inte står rätt till hos henne. Nu vet vi att vi hade rätt och att man alltid ska lita på magkänslan. Tråkigt att barnen slits från sina vänner och från en pedagogisk tanke som är helt fantastisk.

Givetvis kommer vi gå vidare med detta till skolverket. Det spelar ingen roll hur förbannad man blir, man handlar inte på det sättet som hon gjorde när det finns barn inblandade.

Nu lämnar vi det tråkiga bakom oss och blickar framåt.