Igår var det första gången som AnnMarie hade barnen själv. När jag lämnat av killarna på dagis hade jag världens ångest, började tom. grina inne på ICA av oro, skuldkänslor och osäkerhet. Pinsamt, men kunde verkligen inte hejda mig. Det var ju inga floder, men lite tårar och snyftningar åstakom jag allt.
Men det hade tydligen gått jätte bra allting. Det har jag fått bekräftat av två fröknar och AnnMarie själv. Och i morse när jag berättade för Ossian att AnnMarie ska hämta även idag ropade han: JAAAA!
Så då kan jag nog pusta ut, det blir bra det här...
Nya prioriteringarna
5 dagar sedan
1 kommentarer:
jag sa ju det ,hönsmamma:)
Skicka en kommentar