Gått en mil... och det känns!

Mötte Sofia och Folke i Nynäshamn vid halv tolv idag. Tog en LÅÅÅÅÅNG promenad runt Ringvägen och lite till. Himla mysigt var det! Men ingen avslappande prommis direkt, Sofia är ju PT (personlig tränare) och puschade mig att hålla ett högt tempo, blev helt svettig och mina ben är som spagetti nu. Men gud vad skönt det var att få "träna" lite, köra slut på kroppen var det länge sen jag fick göra. Om en månad får jag börja träna ordentligt igen, och då ska jag börja spela handboll med Ösmos damer i div 4, ska bli super roligt!

Sen var det dags för Olivers 2månaders kontroll på BVC, tiden bara springer i väg, är han REDAN så stor? Gick inte så bra som jag hade hoppats dock. Han hade ökat i vikt och längd precis som förväntat men de gjorde tre anmärkningar.

1. Han är sen med att ge svarsleenden
2. Han är sen med att jollra
3. Han är inte tillräckligt stark i nacken när han ligger på mage på golvet.

Jag har blivit tillsagd att sluta äta/dricka mjölkprodukter med, för Oliver har så ont i magen och har svårt att bajsa, så man ska se om han eventuellt är känslig mot laktos.

Ossians dag på dagis hade varit bra. Han var ute hela förmiddagen, och hade tytt sig till en fröken från en annan avdelning, som han tidigare aldrig träffat. Han hade gått efter henne som en svans. Han är så modig och framåt min kille! Känner sig trygg med alla, och det är jag glad för. Har aldrig varit några problem att lämna bort honom, och jag har aldrig sett den ungen blyg. Han älskar alla!

Fröknarna var tvugna att väcka Ossian så han skulle få något mellanmål, han hade då sovit i 2,5h... Det är utmattande att börja dagis!

När jag kom och hämtade honom låg han i en saccosäck och kramades med en liten flicka i hans ålder. Charmtrollet!


Nu ska jag och Husse kolla på Beck-filmen man kunde köpa med Aftonbladet idag.

Adios!