torsdag 24 februari 2011

Diagnosen

Igår var jag hos läkaren på Carema. Carema är läkarmottagningen jag går till gällande min "sjukdom".
När jag var där i december fick jag en diagnos som skulle stämma till 95%. Nu hade de hunnit analysera alla mina journaler från tonåren och ville ändra diagnosen något.
Från början sa dom ADHD och Borderline. Måste erkänna att det sistnämnda inte har känts helt rätt, visst i perioder kan jag bete mig ganska "border" men något kändes helt enkelt inte bra med den diagnosen.

Nu är dom rörande överrens om att det bara är ADHD jag har, vilket man även var inne på i min tonår men utredningen slutfördes aldrig då jag inte ville vara delaktig. Det är några få testbitar kvar innan diagnosen är fastställd till 100%, blandannat ska mamma fylla i en bibba papper om mig som barn. Om det visar sig att det är ADHD kommer jag med stor sannolikhet få medicinering mot det och förhoppningsvis kunna börja leva ett normalt liv. Spännande, för mitt liv har nog aldrig varit normalt tidigare. Vad man nu kallar "normalt".

4 kommentarer:

Erika sa...

hej gumman vad jobbigt att få veta det i vuxen ålder, jag vet mycket väl vad adhd innebär har min lillebror som har det, det är ju inte lätt alltid och jag förstår att det är jobbigt som sagt att få veta det i vuxen ålder. hoppas du får rätt behandling så det blir bra för dig o att du mår bra. många styrke kramar=)

Martina sa...

JObbigt att "ha en diagnos" men skönt att få den kan jag tänka mig.

Jag tycker att det går lite inflation i det där med att de folk diagnosen borderline senaste 5-7 åren ungefär.
Lite som om man inte kan ge en ADHD-diagnos till en vuxen så då ger man en Borderline-diagnos istället. Fast de i stora delar skiljer sig mot varandra.
Hoppas att du landar i den diagnos du får och äntligen kan få verktyg att gå igenom livet på "rätt sätt"!

Ida. - The princess is here! sa...

På ett sätt kan det väl kanske vara skönt för dig att få en diagnos så du vet vad en del omständigheter beror på.

Har en kusin som i vuxen ålder fick diagnosen ADHD, Aspberger och Tourettes i en härlig kombo.
Innan hon fick sin diagnos trodde man liksom att hon "bara" var en människa som gjorde uppror, var annorlunda och mådde psykiskt dåligt rent allmänt.
Så här i efterhand har hon och hennes familj insett att hennes psykiska tillstånd har berott på hennes ADHD, Aspberger och Tourettes!

Jag önskar dig hur som helst all lycka och att du hittar ett sätt att leva med din diagnos som är allra bäst för dig och din familj!

Kram

Linda w L2K sa...

Det måste vara en lättnat att få reda på att det finns en lösning på varför en del saker är som det är... Och du, medicineringen kanske även hjälper dig att må så bra att du inte behöver dina shopping-kickar!

Du vet var jag finns om du vill ösa ur dig!