vad gör man egentligen när tålamodet tog slut för flera dagar sedan och barnen bara fortsätter och fortsätter och fortsätter att gnälla om allt, bråka med varandra och trotsa precis ALLT? Jag pallar inte mer, vet inte vad fan jag ska göra. Har lust att bara gå ut och aldrig komma tillbaka (även om det är något man självklart inte gör i praktiken).
Det är inte bara dagtid det bråkas, det är hela kvällar och halva nätter med. Just nu längtar jag tillbaka till livet innan barn - all tid man hade tillsammans som ett par. Det här tär något frukstansvärt på vårat förhållande, jag saknar min man. Jag saknar det vi hade.
Om någon har en skopa extra tålamod över så skicka hit lite för jag vill inte ha det så här längre :-(
Nya prioriteringarna
5 dagar sedan
2 kommentarer:
Usch vad jag känner igen mig i det du skriver!
Just nu är det än värre eftersom dottern är sjuk...så nu har vi suttit härinne ett par dagar...
I eftermiddag ska jag iväg om jag så ska....ja, jag vet inte.
Man får känna så!!!
Det gör jag med ibland!
Då får man hitta tid till sig själv och till sin partner och hämta andan lite...
Det blir ju jobbigare när man är hemma hela tiden!
Du vet var jag finns om du behöver miljöombyte nån dag/kväll...
Skicka en kommentar