Stora Lilla Oliver

Lite små pinsamt att erkänna det här men för mig är Oliver fortfarande en bebis, typ. Han är min lille lille kille, och många gånger glömmer jag bort att han faktiskt är 1,5år. När Ossian var i den åldern kändes han som flera år äldre! Hur knäppt som helst. Undrar om det är för att jag med stor säkerhet vet att Oliver är mitt sista barn? Att jag vill suga in allt så länge som möjligt?

Hur som helst, idag när vi skulle äta mellanmål visar han bestämt att "Nej, jag vill inte ha pipmugg. Jag ska ha ett glas som storebror".

Tänker att visst kan han få testa, och förbereder mig på att torka sjöar. Men så lyfter min lille kille upp det stora glaset, med båda händerna och dricker lugnt och försiktigt från glaset utan att spilla minsta droppe.

Det måste han ha lärt sig på dagis. Det är nog dags att jag inser att min "bebis" inte längre är så liten.