Dag 5 - Ossian

En kväll, för nästan exakt tre år sedan föddes en liten spinkig pojke nästan helt täckt i fosterfett, fyra veckor för tidigt. Det första han gjorde var att kissa på sjuksköterskan. Det var vår älskade Ossian Viggo som kommit till oss.


Ossian har alltid älskat att bada badkar

Ossian är idag en bestämd kille som vet exakt hur han vill att saker och ting ska göras. Han har ett otroligt bra minne och verkar komma ihåg massor av saker som hände för väldigt länge sedan. Han är inte det minsta blyg och hälsar glatt på alla han möter.

Jag och Ossian, sommaren 2009

Han är tidig i sin språkliga utveckling och kan redan växla obehindrat mellan sina två modersmål; svenska och engelska.
Ossian är aktiv och har ibland svårt att sitta still. Han kan bli väldigt arg om saker inte går vägen som han vill. Han är inte ett sådant barn som springer runt och skrattar/ler hela tiden - Ossian är en grubblare och när han ler har man gjort sig förtjänt av det :-)

Glädjebild från vintern 2009/2010

Han kan vara ängslig vid nya situationer, och ibland har han svårt att prova nya saker/maträtter.

Min älskade Ossian vill bara kramas/pussas på sina egna villkor - och tyvärr vill han inte lika ofta som sin mamma och daddy. Istället för att vara fysisk visar Ossian sina känslor genom att prata. Han är väldigt duktig på att förmedla sina känslor verbalt.

En handfull med pepparkaksdeg. Mmmmm!

Dessutom är han väldigt lyhörd för omgivningens känslor, och frågar ofta saker som "varför är han ledsen?" , "Varför skriker gubben?" eller "Är du glad nu?".

Just nu går Ossian igenom en "rädd" period. Tänk, i hans sovrum bor det både lejon, spöken, monster, ormar och sjörövarfabbar. Han tycker bäst om att leka med sin tågbana (och Thomas tågen) och med sina bilar från Disneys Cars. Det är helt klart favoriterna just nu. Han tycker även om att bada, måla och se på film.

Ossian drygt 1år gammal

Våran "extra farmor" AnnMarie kallar Ossian för "Lille proffessorn", och det ligger nog någonting i det :-)

Så sammanfattningsvis är Ossian en energisk kille med mycket spring i både ben och tankar. Munnen går i ett och han är bra på att visa känslor.

Bilderna jag har valt är tagna under hans första två år - ni ser ju så många nya bilder i bloggen ändå att jag tyckte det var roligare med lite äldre.

Blöjfria till nyår?

Igår satte vi upp varsin "belöningstavla" till barnen i badrummet. Varje gång dom kissar på toaletten får dom ett litet klistermärke på sin tavla - och om man bajsar får man en stor stjärna. Detta har verkligen motiverat pojkarna!

Sagt av Husse

Det här sa han inte nyligen, det var ganska länge sen men varje gång jag ser en chokladboll blir jag påmind;

"Hur kan man äta sånt? Dom är ju råa!"

Och helt ärligt, det är ju faktiskt så - en klump med deg doppad i kokos/pärlsocker. Så egentligen är det inte så äckligt av mig att äta "rå" pepparkaksdeg :-D

Dag 4 - Min man

Den 23 Februari 2007 gifte jag mig med mina drömmars pris. Andrew kanske inte var ett självklart val från början, (han kunde ju gärna ha varit några centimeter längre så jag slapp huka mig på alla bröllopsfoton!!) men när jag väl lärde känna honom föll jag pladask.

Andrew har ett stort hjärta och värnar om dom han håller kär. Dessutom har han den knasigaste humorn i världen - ett liv med honom blir aldrig tråkigt!

Han har stöttat mig genom eld och vatten, han har återgett mig livsglädjen som mitt ex stal från mig. För det är jag honom evigt tacksam.

En glad Andrew på svärmors 50årsfest. Oktober 2010

Andrew är född och uppvuxen i England, men har under sin uppväxt även bott i Nya Zeeland. Hans föräldrar är fortfarande gifta och han har två yngre systrar. Sen 1993 har han bott i Sverige. Han träffade en svenska när han jobbade säsong i Grekland och flyttade till slut med henne hit. Sen dess har han blivit kvar och verkar inte ha några planer på att flytta tillbaka till England.

Jag och Andrew påväg till en Arsenal-match i England. December 2009

Min man är ett stort Arsenal-fan och missar sällan en match på tv:n. Han är även en mycket skicklig kock och är väldigt intresserad av historia och då främst Andra Världskriget.

Han jobbar som säljare i en byggvarubutik.


Andrew och Oliver på Cypern, Maj 2009

Andrew hade länge längtat efter egna barn när vi träffades, det märks tydligt på honom för han uppskattar verkligen varje minut tillsammans med barnen. Han har ett tålamod jag avundas, kan leka med dom i timmar och ligga vaken o titta på dem när dom sover. Han har alltid varit hundra procent delaktig i barnen, vill följa med på varenda föräldramöte och byta lika många blöjor som mig. Han är en riktigt bra pappa. Kanske lite FÖR snäll ibland...

Ännu en bild från vår underbara resa till Cypern, 2009

Det som känns så rätt med Andrew är att jag faktiskt kan tänka mig att leva hela livet med honom, för det är väl ändå vad kärlek handlar om; Att hitta någon som man kan stå ut med hela livet. Jag älskar honom mer än vad ord kan beskriva.

Andrew och en butten Ossian på Kolmården, sommaren 2009

Grattis mammas stora kille!

Idag fyller Ossian 3år. Och dagen i ära har både han och lillebror magsjuka. Kräkfest hela natten.

Grattis mammas älskling!

Dag 3 - Mina föräldrar

Min pappa heter Leif, men alla kallar honom för Leffe. Han är född 1947 och växte upp på Rindö/Vaxholm. Pappa hade redan två barn när han träffade min mamma, mina halvsyskon heter Micke och Malin (dom är 15 och 11 år äldre än mig så jag är en sladdis). Pappa jobbade nästan hela sitt arbetsliv inom militären, jag har aldrig fått veta exakt vad han hade för arbetsuppgifter trots att jag frågat honom vilket gör att jag misstänker att det var lite hemligt.
När det gjordes stora nedskärningar inom armén var pappa tvungen att sluta, han valde då att pensionera sig i förtid. Har för mig att han var 60år. På hans 60årsdag gifte jag och Andy oss förresten :-)

Pappa bor numera i Norrtälje tillsammans med sin fru Anna, det har han gjort sedan han separerade från mamma när jag var 3år gammal. Pappa tycker om att spela på hästar, titta på all möjlig sport, pyssla i trädgården/hugga ved och ta det lugnt. Tyvärr har jag nog aldrig lärt känna min pappa på djupet men senaste åren har vi kommit varandra betydligt närmare och det glädjer mig.

Pappa har haft ett svagt hjärta ett tag och nyligen fått diagnosen Kol. Det gör mig såklart ledsen men samtidigt tror jag att det är just hans sjukdomstillstånd som har påverkat vårat förhållande till det bättre. Det värmer hela mitt hjärta när jag ser hur go han är mot mina barn och det sprudlar kärlek när han kramar mig. Det känns bra.

Min mamma heter Annelie och föddes 1960. Mamma är storasyster till en lillebror och en lillasyster. Dom växte upp på olika platser runt om i Stockholm och jag har fått intrycket av att de flyttade ganska ofta. Mamma flyttade hemifrån som sextonåring, och efter några år träffade hon min pappa och blev gravid med mig. Vi hamnade i slutändan på Ingarö där jag har bott största delen av mitt liv.

Mamma arbetade som dagmamma när jag var liten. Dels för att hon inte var nöjd med den barnomsorgen som fanns och dels för att hon ville vara hemma med mig. När jag blev äldre letade hon nytt jobb, en sväng arbetade hon inom restaurangbranschen för att tillslut hamna i en byggvarubutik. Där har hon jobbat ganska länge nu.

Mamma bor kvar på Ingarö tillsammans med hennes kärlek Uffe. De träffades för snart 10år sedan och jag är så glad för det. Aldrig har jag sett min mamma så lycklig som hon är nu, Uffe ger henne energi och livsglädje. Dessutom är Uffe en helt fantastisk gudfar och extra morfar till mina barn, det känns så himla bra att han tagit den rollen utan några som helst frågetecken, men nu åter till mamma.

Min mamma tycker om att laga mat och hon är riktigt duktig på det, hon gillar fotografering och att resa land och rike runt med deras nyrenoverade husbuss. Mamma kan få mig att asgarva bara att titta på mig, ibland behövs inga ord för att vi ska brista ut i ett härligt "ont-i-magen-skratt" tillsammans. Jag har gett mamma mycket skit under min tonår och jag ångrar det idag. Hon förtjänar inga tistlar, bara tusentals med rosor!

Nu räcker det med snö!

Det här är ju faktikst helt hopplöst. Jag tycker verkligen om snö och har alltid gjort det MEN det är mindre roligt när man har långt till dagis och inget körkort.

Pulka funkar bara precis när snön har fallit, sen har dom ju plogat bort det mesta från vägarna. Dubbelvagnen funkar dock inte även fast det är plogat; Den är för bred för de pyttesmala spår de plogat upp på vägen till dagis. Jag blir galen!

Citat av Ossian

"Åh nej, det är inte så fint på mitt rum mamma. Jag tycker om när alla leksaker ligger på golvet!"

Skinande rent

Jag har skrubbat varenda leksak i barnens rum idag. Varje legobit, varje leksaksbil, varje kloss... Det behövdes och nu ser dom nästan nya ut. Det tog mig 2,5h att få ordning där inne!
Nu är vi redo för barnkalas på söndag :-)

Det trista i kråksången är att jag råkade tappa ännu en IKEA ribba ram i golvet, sisådär 573 glasbitar att plocka upp, och ingen IsaForm tavla att kunna hänga upp. Barnen har varsin djungeltavla från IsaForm, hur fina som helst.
Någon som vill skjutsa mig till IKEA kanske?

Om jag hade 2799kr att lägga på ett leksakskök...

Ja, om jag hade 2799kr att lägga på ett lekssakskök, då hade jag garanterat köpt detta från Blå Elefant. Så snyggt!

Dag två - Min första kärlek

Det känns lite halv konstigt att skriva just om min första kärlek eftersom att hans fru läser min blogg, jaja det var gamla tider och inget som påverkar något idag får jag hoppas :-)

Min första kärlek är någon jag kände under hela min uppväxt. Våra föräldrar umgicks och därför träffades vi även en hel del. Dessutom gick vi i samma skola, och lite senare även i samma klass.

På högstadiet blev vi tillsammans och det var verkligen en typisk ungdomsförälskelse; stormig, invensiv och känslosam.

Då vi hade väldigt olika åsikter angående hans rökning fick kärlekshistorien snart ett abrupt slut. Men vi kunde nog inte riktigt släppa taget om varandra helt utan det var alltid pirrigt och spänt mellan oss de sista åren i skolan.

Fast så kanske det är; Att ens första kärlek alltid har en speciell plats i ens hjärta, oavsett vad som händer. Alla fotografier från den tiden ligger nere i källaren så tyvärr kan jag inte bjuda på någon bra idag.

Lägga band på sig...

Jag har så himla lätt att fastna i andra saker än det jag bör ägna mig åt.
Imorgon tänker jag skicka med både modem och symaskinspedal till jobbet - då måste jag ju ändå få en hel del gjort här hemma :-D

Lokal?

Ska nog försöka kolla om gårdslokalen är ledig på söndag. 10 barn plus föräldrar kommer bli väldigt trångt hemma hos oss... Och jag får städ-nojja-ångest. Dessutom finns en stor fin diskmaskin i lokalen, det gillas.

Grattis till Ossian

Grattis på namnsdagens mammas lilla hjärta.

Dag 1 - Om mig

Jag har valt att fokusera på vem Johannah är just idag, hela livshistorien har jag varken lust eller tid att printa ner.

Jag är nog en ganska komplicerad varelse. Det mesta är antingen vitt eller svart med mig, jag ser sällan grå toner. Så antingen är jag sprudlande glad eller riktigt ledsen. Antingen tycker jag om något riktigt mycket, eller så ogillar jag det skarpt. Antingen är det fint väder, eller så är det fult väder.

Jag har nog alltid varit så, men det är först den senaste tiden jag själv insett det. Jag har liksom inget mellanläge. Detta medför stora svängningar och förändringar i mitt liv som ofta sker väldigt snabbt. Det är möjligt att ni läsare redan uppfattat mig som väldigt ombytlig, och det stämmer nog väldigt bra in i verkligheten.

Jag är väldigt glad över att jag är gift med just Andrew. Och jag är ännu mer tacksam att just han är pappa till mina två barn.

Vi bor i ett halvt radhus kan man säga, på övervåningen. Under oss bor "tanten och farbrorn" som Ossian brukar säga.

Som person är jag ganska bestämd - jag vill ha saker och ting på mitt sätt. Jag trivs bra med att vara ensam och har inget behov av att prata med mina kompisar dagligen. Jag är impulsiv slarvig och väldigt bra på att skjuta upp tråkiga saker som måste göras. Jag har ständigt en längtan efter något annat - att se världen, att uppleva nya saker och att växa som person.

När jag läser igenom det jag har skrivit inser jag ganska snabbt att idag är en sån där dålig dag. Det syns ganska tydligt. Inte mycket possitivt att säga om någonting. Men av erfarenhet vet jag att efter regn kommer solsken - och då kan jag nog komplettera det här inlägget med alla de possitiva egenskaper som jag faktiskt besitter ;-)