I samma ögonblick som Ossian blev storebror förvandlades han till en trotsig tre åring - hur gick detta till?
Han vägrar att sova, tar minst en timme att natta honom på dagarna när han ska sova middag. På nätterna vaknar han varannan timme, och ibland tar det upp till TVÅ timmar att få honom att somna om. Han skriker, sparkas och slåss.
Han är jätte kräsen med maten, vill bara leka med den, spottar ut den och kastar på golvet. Reser sig upp i stolen och skrattar när vi sätter ner honom igen.
Han är på ALLT han inte får, allt som han vet är "Nej" ska han lik förbannat på och bråka med.
GIV MIG ETT TÅLAMOD SOM KLARAR AV DETTA, ELLER SKICKA ÅTMINNSTONDE EN GARANTI PÅ ATT DETTA ÄR EN FAS SOM SNART GÅR ÖVER!
söndag 1 februari 2009
Tålamod efterlyses!
Upplagd av Johannah kl. söndag, februari 01, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror dels så är det nog för att Oliver kommit in i bilden och dels är det nog åldern.
Ebba har börjat att spotta ut varje tugga hon får i handen och sen kasta över köksgolvet.. inte roligt!
Sen försöker hon resa sig oxå men vi spänner ju fast henne så då kan hon inte ta sig nånstanns!
Sover dåligt gör hon till å från.. ibland kan det ta upptill 2 timmar att lägga henne.. o ibland 30 min.. det är jätteolika..
Men jag hoppas iaf att det går över för Ossian. (och för Ebba ;-))
Jag tror nog att han gör lite uppror mot er! Sen samtidigt händer det ju mycket i honom själv oxå nu! Han lär sig behärska gåendet, lär sig mer och mer ord osv. Då brukar ju oxå sömnen påverkas! Och det där med att göra allt som ni säger nej till, det borde höra till åldern, Wilda är precis likadan!
Försök att stå ut!
Och se det såhär.. är ju bara typ 20-25år kvar tills dom flyttar hemifrån! Då sover dom nog gott bägge två på nätterna så ni oxå kan göra det! ;-)
försök i detta "kreaktiva kaos" att minnas denna tid för den går så fort
visst testar stora barnet allt man inte får men TÅLAMOD och det uppnås bäst på mätt mage och lugn för snart vänder det och du har åter 2 solstrålar hemma...
lycka till
har själv varit där och VET att man ibland bara vill stänga dörren och gå
speciellt då maken låg ute (ja, han var borta 9 veckor i sträck och sedan hemma 4. och det var inte kul att vara själv i 9 veckor med 1 1/2 åring och nyfödd...)
men som sagt tålamod och lugn så rusar dagarna förbi...
Skicka en kommentar