Denna "mammighet" från barnens sida har fortsatt, och eskulerat. Det känns helt ärligt som om jag ska kvävas. Dom är på mig dygnet runt, som iglar. De gnälls, skriks och bråkas konstant. Andy får inte trösta, får inte natta, får inte hjälpa till med någonting. Båda barnen strular dessutom på nätterna med, och de vägrar Andy. Om han försöker ta dem så skriker de bara rätt ut. I natt tänkte jag att vi måste bita ihop och visa att det funkar lika bra med daddy men efter 1,5h av GALLskrik från Ossian så gav vi upp. Jag gick in till honom och han somnade direkt.
Efter det var det såklart Olivers tur att vakna.
När vi alla väl somnat om så vaknar Ossian och tycker det är morgon klockan 05:30. Och hur har dagens inletts? Jo med gap och skrik efter mamma såklart. Jag kan inte andas, jag behöver andrum!!!!
Nya prioriteringarna
5 dagar sedan
1 kommentarer:
Det är extremt jävla skitjobbigt när barnen är i såna faser i livet!!! Och här har vi kommit fram till att överösa med mamma när jag är hemma är det bästa. Jag får lov att vara den som tar allt. Men i gengäld har Tony hjälpt till mer med annat i stället...
Man får försöka hämta andan utan barnen små stunder här och där mellan varven...
Det har ju varit lite omställningar i grabbarnas liv nu och du är ju deras trygga punkt! R'tt vad det är en dag kommer du komma på att den här fasen är över...
Men till dess, jag vet, det är skitjobbigt! Kan inte göra så mycket för att hjälpa men jag finns här om du behöver ösa ur dig...
Skicka en kommentar