Man kanske skulle skriva en bok..

Funderar på att göra en Magnus Uggla mf. och sammanfatta min blogg i en bok. Givetvis skulle den inte publiceras då min blogg faktiskt egentligen är ganska tråkig och obetydelsefull. Anledningen att jag skriver är ju för att få ut mina känslor och sen berätta om mina fantastiska ungar. Kanske dom skulle vilja läsa min bok när dom är äldre? Den skulle ju innehålla många milstolpar i deras liv som kan vara kul att minnas. Vad tror ni?

Förra året skrev jag detta inlägg, dagen före Oliver skulle komma till oss. Jag tycker det är intressant att gå tillbaka och läsa vad jag gjort, tänkt och känt. Man glömmer så lätt annars.


20 Januari 2009
I väntan på bebis...


Läsa Magnus Ugglas bok, "Jag hade en gång en blogg". Hur rolig som helst!
Spela Mario Kart Wii efter Ossian har somnat.
Bada minst en gång om dagen, sen dröjer det evigheter tills man får göra det igen...
Städa, städa och städa lite mer.
Tvätta alla bebiskläder för femte gången bara för att det är så mysigt att vika in dem i garderoben.
Planera storkok och bak, men aldrig ha ork att genomföra det
Läsa samma bok femtioelva gånger om dagen för Ossian. Det mest frustrerande är att han verkar tycka sagan bli bättre och bättre för varje gång man läser den.
Smsa med Sandra om bebisdrömmar
Fundera på vem Oliver egentligen är, hur han ser ut och framför allt hur livet kommer att bli med två barn.
vänta, vänta och vänta ännu mer... Kom ut nu Oliver!

Mamma har en snopp!!

Ossian har alltid sagt "Willie" till sin kompis mellanbenen, och även jag har kallat den så. Men idag fick jag för mig att berätta att den faktiskt heter snopp på Svenska. Fast det höll inte Ossian med om. Så här lät det ungefär:

Mamma: Willie heter också Snopp.
Ossian: Nej.
Mamma: Där är din snopp (pekar)
Ossian: Nej, Willie.
Mamma: Ja, men man kan kalla den för snopp också.
Ossian: Nej, bara Willie.
Mamma: Oliver har en snopp. Har Ossian också en snopp?
Ossian: NEJ! Mamma har snopp, Ossian har Willie!

Så var det med det. Sen kom Nanny på tal.

Ossian: Ossian åka Nanny.
Mamma: Vart bor nanny då?
Ossian: Nannys hus.
Mamma: Nannys hus ligger i England. Kan du säga England?
Ossian: Äggland.

Samtalen med Oliver är ännu inte lika stimulerande. Svaren man får från honom består mest av glada tjut, aaaaaaah, dadada, mammam, bababa och miiiiaaaaoo idag när han härmade katten hemma hos mormor. Men det är mysigt det också. Tänk idag var det precis ett år sen jag ringde till Förlossningen och bad om en igångsättningstid. Och i övermorgon blir lillebror ett år! Tiden springer iväg!

Vidare i processen!

Nu har det intervjuats klart för tjänsten i Danderyd och jag är en av de som bemanningsföretaget ska presentera för arbetsgivaren, så förmodligen blir det ytterligare en intervju i veckan. Spännande.

Har fått en min symaskin idag med. Men hinner inte skriva mer för jag har världens suraste barn idag. Gnäll, gnäll och ännu mer gnäll...

Tack Oliver, det var generöst!

Det luktade lite suspekt här hemma.

Mamman: Ossian har du bajsat?
Ossian: Nej, Oliver bajs!

Jag går fram och lyfter upp Oliver så jag kan lukta på hans rumpa. Och precis när jag andas in lägger han av en lång och ljudlig prutt. Tack!

Idag ska jag ha stora städaredagen i min syhörna. Allt ska sorteras och fixas, så det blir extra roligt att börja sy när den där #%###%!! symaskinen flyttar hem igen. Ska klippa ut några beställningar med så det är klart.

Bytt om!

Böt kläder på bloggen, vad tycks? Alla som läser måste svara annars kan det hända hemskheter! ;-)

Ut till ön!

Imorgon när vi hämtat hem Ossian från dagis ska vi till Ingarö. Jag längtar! Det finns inget bättre än att komma hem. För ja, det känns fortfarande som hemma. Det börjar redan när man åkt över bron till Ingarö, varenda hus, träd och sten väcker minnen och värme i en. Om man stannar till på Vivo stöter man alltid på någon man känner. Och väl hemma hos mamma luktar det hemma, det är mysigt och välkomnande. Ofta en massa gosiga ljus tända, god mat och kolsvart sovrum. Vi ska sova kvar i morgon med, det är skönast så.

Bilderna är från i somras, visst är det härligt att kunna släppa ut ungarna i pyjamas och foppa tofflor på kvällskvisten? Sommar är allt bra härligt, i alla fall på landet!

Många framsteg!

Idag har det varit en riktig segdag som aldrig verkar vilja ta slut. Måste få skryta lite till om Oliver, idag åt han hela sin middag helt själv med sked. Han har ju fått äta själv med händerna sen i somras någon gång, idag plockade han bara upp skeden och åt helt perfekt med den. Han måste ha smygkikat på hur vi gör för jag har inte varit speciellt pedagogisk vid matsituationen när det gäller honom.
Blev typ inget spill alls! Duktiga, stora killen!

Hemma pyssel!

I morse slängde jag ut Husse och barn så jag kunde städa i lugn och ro. Robbie Williams (nostalgi) på hög nivå och tokstäd. Nu är det skinande rent!
När familjen kom hem igen bjöds det på våfflor till barnens stora förtjusning. Därefter har Oliver lekt med sina leksaker medans jag och Ossian har bakat med lera. Mysdag!

Mycket att bearbeta.

Oliver har sovit ovanligt mycket senaste tiden, ganska oroligt men ändå. I morse vaknade han och som med ett trollslag har vi nu en lillebror som går hela tiden, ibland går det såklart fortfarande fortare att krypa men det är ändå ett stort framsteg. Behövde väl all den sömnen för att bearbeta vad som skulle komma. Mitt hjärta!

Ni undrar ju säkert...

Jag åkte aldrig till jobbet. Ringde och sa att "utan kontrakt inget jobbande". Dom blev skit sura. Jag orkar inte bry mig. Det är inte risken att lönen som ska utebli som fick mig att ta mitt beslut, utan att jobba mitt på stockholms central utan försäkring. Kiosken öppnar tidigt och det brukar tydligen välla in uteliggare/pundare/alkholister vid den punkten för att köpa sig en kopp billigt kaffe och tina upp lite. Jag tycker det känns olustigt att jobba oförsäkrad bland sånna människor.

Vet inte om mitt budskap om att jag inte ska jobba idag gick fram ordentligt dock, för när jag vaknade i morse hade dom ringt mig sex gånger. Jag tänker inte ringa tillbaka. Inte efter den utskällningen jag fick igår.

Lite ljus i mitt mörker

Mina barn är världens underbaraste. Jag vet att det inte alltid låter så, men även de dagar då allt känns skit så älskar jag dom så himla mycket! Idag har Ossian fått mig att skratta gott, åtminstonde två gånger. Först var det på Öppna Förskolan när han hittade en mörkhyad docka och utbrast "Det är Dora!". Om man tror att varenda mörkhyad unge är Dora, då träffar man nog för få nationaliteter! Sött var det iaf!

Sen såg vi en bild på katten från Byggare Bob. Andy frågade Ossian vad katten heter, och utan att tänka efter svarar Ossian "Katten Bob The Builder"... Såklart!

Skit rent ut sagt

Har bara sovit korta stunder i natt, och den här gången beror det inte på mina barn. Dom har sovit som klubbade sälar båda två men jag har legat och tänkt jätte mycket. Och haft en ordentlig ångest. Imorgon är första riktiga dagen på mitt nya jobb och min magkänsla säger verkligen att detta inte är ett företag man vill jobba på. Det har även personalen där bekräftat. Personalen sa att jag skulle förbereda mig för några riktigt tuffa första månader, många utskällningar och kränkningar. Det är tydligen så den syrianske cheften jobbar. Han måste maniskt visa vart skåpet ska stå.
Man är alltid bara två stycken i butiken som ska klara av att ta kassan där det i princip alltid är kö, ta hand om en hel caféverksamhet, beställa saker till butik och café samt att plocka upp alla leveranser. Eftersom man bara är två har man ingen möjlighet att ta lunchrast utan man äter i farten, eller går undan i max 10min. Jag har varit där och provjobbat EN gång och nu förväntas jag kunna jobba själv med en annan tjej. Herregud, jag minns ju knappt hur det funkar eftersom det var 1,5 vecka sen jag var där. Dom har t.om sagt att om jag måste ta vab ska jag räkna med en varning och därefter får man sparken. Är man själv sjuk måste man gå till jobbet för det finns ingen som kan ersätta dig och man vill ju inte sätta arbetskollegan i skiten. Det är såklart helt omöjligt att vara där helt ensam och jobba. Låter det bisarrt? Jag har inte överdrivit något. Det här är verkligheten där. Visst kan man säkert anmäla chefen och ha sig, men till vilken nytta? Jag är beroende av ett jobb, jag sitter inte i en position till att börja bråka.
Arbetstiderna suger också, antingen jobbar man från 06-14 eller från 14-22. Imorgon måste jag gå hemifrån 04.55, och kommer då en kvart sent men det finns inga tidigare tåg.
En annan sak som känns olustig är att chefen dragit till Thailand och vi har inte skrivit något avtal med varandra vilket innebär att han skulle kunna skita i att betala mig och jag är helt oförsäkrat om något skulle hända under arbetstid. Och med tanke på alla skumma människor som rör sig på centralen är det ju inget konstigt om något skulle hända.
Om jag hade suttit i en annan situation, om det var högkonjuktur eller om åtminstonde min symaskin var lagad hade jag aldrig gått dit. Men jag har inte den valmöjligheten och det är det som ger mig en sån ångest att jag ligger vaken och grubblar på nätterna.

Pumparumpor is the shit!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6422951.ab

MIN dag!

Har haft en kanon bra dag! Mötte Sandra vid centralen strax efter tio och gick på min första intervju. Hyser inga hopp om den tjänsten, när jag kom dit var det 78st framför mig i kön, och det fortsatte att välla in folk. Fick vänta i över en timme för en två minuters intervju.

Därefter gick vi och åt lunch. Super god pasta, kikade i nåpgra butiker och gick sen till John Chris - ett av Stockholms mysigaste cafeér? Kröp upp i en soffa tillsammans med varsin varm dryck och pratade bort typ 2,5 timme! Helt helt underbart! Fan vad jag har saknat min Sandra. Ingen annan förstår mig som hon, och ingen annan kompis känner mig lika bra som hon gör. Hur klarade jag av sex månader utan dig?! GALET!

Tiden sprang iväg och snart var det dags att säga hejdå och bege sig till andra intervjun. Den tjänsten vill jag VERKLIGEN ha! Okej, resvägen är lång men vad har jag för alternativ? Inte direkt så att jag kan vara kräsen just nu med tanke på situationen jag sitter i. Rekryteraren sa att hon fått ett bra intryck av mig och tror jag skulle passa bra för tjänsten och i gänget på arbetsplatsen. Jag får svar i nästa vecka så snälla håll alla tummar ni har för att det här går hem.

När jag kom hem stod middagen på bordet och barnen slogs om min uppmärksamhet. Nu sover dom gott i sina sängar och jag har precis kommit upp från ett varmt och energigivande bad. Vet ni hur söt Sandra var? Hon hade köpt mig en LUSH badbomb som ska bringa energi, för att jag haft det så jobbigt med barnen senaste nätterna? Så omtänksamt av henne!

bara ett kort hej...

Ska snart gå till tåget och åka till huvudstaden. Har två intervjuer inbokade idag, och däremellan ska jag träffa Sandra - HELT UTAN BARN! Det var inte igår vi kunde äta en lunch tillsammans utan barn så jag ser verkligen fram emot det. Jag hoppas att jag får ett av de här jobben för jag litar inte på chefen i kiosken, allt känns väldigt olustigt med det jobbet.