Ibland verkar han så väldigt stor...

Idag var en sån där dag då det varit trots, bråk och sura miner ända sen Ossian kom hem från dagis. Även fast vi hade kompisarna Rasmus och Pontus på besök hängde tjurläppen ända ner till hakan. Sen fortsatte det över hela middagen då barnen bokstavligen hade spagetti och köttfärssås-krig. När sen dammsugaren vägrar fungera kan ni bara ana hur glad jag var.

Nu har jag lagt Oliver och satt mig vid datorn. Behöver en lugn stund för mig själv innan det är dags att göra Ossian klar för sängen. Då tassar Ossian fram till mig, lägger huvudet i mitt knä och säger; "Förlåt mamma för att jag bråka på dig. Jag vill vara din kompis"

Älskade unge!