Idag hade dom tydligen Halloweenfest på dagis, fick veta det när jag hämtade Ossian. Inte av någon fröken utan av honom själv. Det första han säger till mig, med ängslig stämma är "SPÖKE". Jag trodde först jag hörde fel, men han sa det gång på gång så jag haffade en fröken i korridoren. Hon berättade att dom stora barnen klätt ut sig till spöken och "spökat" för de yngre. Redan då kände jag att det verkade konstigt, men jag sa ingenting. Sen dess har Ossian inte kunnat släppa det här med spöken, han går runt och säger det hela tiden, verkar rädd. Han säger "Mamma spöke ta bort" och "INTE SPÖKE".
Jag är minst sagt arg. Hur kan detta vara acceptabelt, och hur tänker man när man låter små barn bli skrämda av de större? Ossian visste inte ens var ett spöke var i morse, nu har han redan vaknat tre ggr sen han somnade - av mardrömmar. Helt plötsligt har min son, som inte ens hunnit fylla två någonting att vara rädd för. Är så besviken, så ledsen och så arg.
Nya prioriteringarna
5 dagar sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar