Jag tävlar om en ny symaskin från Janome

Klicka här för att tävla du också!

Önskelistor

Många födelsedagar och en julafton på ingång. Här kommer barnens önskelistor på förfrågan;

Ossian Önskelista

Olivers Önskelista

Lördagen i bilder

"Titta mamma, det ser ut som ett hjärta. Det ska min daddy få!"


Det blev en lång prommis runt i Nynäshamn. Ossian knatade på utan att klaga.

Alla barn som gapade hos tandläkaren fick ansiktsmålning, fiska i fiskdammen och en ballong. Ossian ville vara en tiger.

Bowlingdebut!

Han var faktiskt riktigt duktig, även fast kloten rullade väääääldigt lååååångsamt.

Ute på Ingarö har lillebror blivit ompysslad, åkt pulka och gosat! Nu börjar mamman att sakna honom och längtar tills imorgon!!

Morfar Uffe och Oliver

Sex and the city

Mamman slötittar på Sex and the city, Ossian sitter i samma rum och leker.

"Är han också en Big Boy, som mig?" Frågar han efter en stund om Mr Big.

Härliga lördag!

Ossian och jag har precis vinkat av lillebror som åkte till Ingarö. Han var så stolt när han packade sin väska, gång på gång sa han "Bara Mini, inte Ossian". Det är speciellt att få egentid med mormor och morfar Uffe!

Ossian verkar också njuta av lugnet, han ligger i soffan och tittar på Pippi Långstrump och äter en riskaka :-)
Jag ska passa på att plocka lite här hemma, sen ska vi iväg på backluckeloppis, tandläkarbesök för Ossian och därefter är det dags för bowling och myskväll!

Jag känner mig faktiskt lite gladare idag, förmodligen för att jag har något att se fram emot. Nästa helg blir också rolig - då är det höstmarknad i Nynäs och självklart har jag ett Pumpalot-stånd. Och helgen efter det är det syfestival i Älvsjömässan, längtar! Det är viktigt att ha roliga saker att se fram emot när man är låg, det får en att orka kämpa på de jobbiga dagarna.

Snart sex år sen...

Om 1,5 vecka är det sex år sen. Varje år vid den här tidpunkten blir jag deppig, får ångest och mår riktigt jävla dåligt. Åren går, men ärren kommer alltid att finnas kvar.

Så här skrev jag i bloggen för ett år sedan.

Känner exakt samma i år igen. Fan ta dig din jävel.

Bara snälla!

Som ni ser lämnar jag bara snälla barn till dagis idag, i form av ett spöke och en trollkarl.

Tråkiga minnen från förra hösten

Det är med blandade känslor jag släpper iväg mina små till förskolan idag. Ungefär vid samma tid förra året hände något på våran förra förskola som skakade om hela Ossians värld. Mer om det kan ni läsa här.

Redan innan detta hände var jag otroligt missnöjd med den förskolan men den här incidenten fick oss att snabbt söka vidare. Jag har i efterhand fått veta att det inte ens var ett barn som skrämde Ossian, under ett möte vi hade med förskolan så kom det fram att det var en fröken som gått runt med en läskig siliconmask på sig - Hur fan tänker man då?

Jag har tagit upp min ängslan till Spring i Benen, och dom har verkligen bemött den på bästa sätt. Ingen får ha något på sig som täcker ansiktet, och på Spring i Benen får bara snälla spöken vara. Det är lite lugnande men samtidigt kan jag inte riktigt släppa det som hände förra året och månaderna med mardrömmar som kom efter.

Egentligen tycker jag det är onödigt att ha spökfester för barn, jag ser ingen anledning till det. Räcker med påsken då man får klä ut sig. Men det är ju bara min åsikt.

Somliga verkar inte kunna läsa svenska, så jag ska försöka skriva i klartext!

Jag har aldrig sagt att ingen bryr sig om flickan, däremot har jag sagt att ingen verkar bry sig om hennes astma!

Update.

Stackars Oliver slog sig ordentligt tidigare ikväll. Utan min vetskap klättrade han högst upp på min crosstrainer och ramlade ner med ansiktet före. Nu har han ett ordentligt blåmärke i halva annsiktet, och som han skrek! Tårarna ville aldrig ta slut och han lämnade inte min sida på resten av kvällen. Stackarn! Det där blåmärket måste göra riktigt ont med, får se hur han verkar i morgon - kanske får han stanna hemma men då missar han halloweenfesten på förskolan, och det vore såklart också trist. Vi får helt enkelt se. Ett blåmärke kan man ju leva med, tänker mer om han går och har ett annsikte som dunkar av smärta - mindre roligt!

Jag har sytt lite ikväll. Det blev en trollkarlsmantel till Oliver som han ska ha tillsammans med sin hatt i morgon. Hade tänkt sy en likadan outfit till Ossian men där satte han sig bestämt på tvären: JAG SKA VARA ETT SNÄLLT SPÖKE!
Så jag klippte och sydde lite i ett lakan. Hoppas nu han blir nöjd, han har en väldigt klar uppfattning om hur saker och ting ska se ut den Herrn.

Ossian berättade en så gullig sak för mig vid middagsbordet; "Jag kallar min Evelina för Evelinis för jag älskar henne"!. Snuttjulle.

Nu ropar Husse att han vill ha sällskap i sängen. Ja sovsällskap alltså. Ingen av oss gillar att somna ensam, det är de där minutrarna innan man somnar varje kväll som är mysigast. När man ligger och tröttpratar med varandra.
Avslutar med ett citat som ni hört många gånger förrut, på många olika språk, men som känns så otroligt rätt just nu; Love conquers all. Amor vincit omnia. Kärleken övervinner allt.

En medium!

Måste säga att det känns väldigt bra när mina nya byxor, som jag köpte precis när jag slutat med sopporna numera är för stora. Nästa gång blir det till att köpa storlek 40 med andra ord, ganska skönt när det brukade ligga på 46/48 ett tag!!

Skrattiga killar

Fick en film på mina killar från Spring i Benen. Hur bra känns det inte att få se sånna härliga klipp? Bästa Spring i Benen! Tack snälla Madde som mailade filmen till mig, du är så otroligt omtyckt av både föräldrar och barn.

Johannah hjärta smålandsfolket

Tänk att morfar och Stina vet precis när dom ska ringa för att göra mig glad? Tack för att ni stöttar mig i det här. Saknar er!

Johannah hjärta Andrew

Jag måste ha en av världens bästa män, så är det bara. Senaste veckan när jag gått igenom ganska mycket jobbigt (samma sak som jag inte riktigt känner för att skriva öppet om) så han han stått vid min sida till 110%. Varje kväll när jag legat sömnlös och inte kunnat komma till ro har han tålmodigt killat mig på ryggen tills jag till slut somnat in. Varje natt har han tagit barnen när dom vaknat och han har gått upp med dom på morgonen, medans jag fått ligga kvar i sängen och sova en stund till.
Jag älskar min man, kanske lite mer just nu - för han ställer verkligen upp när jag behöver det som mest.

Det känns rätt i mitt hjärta.

Nu har jag ventilerat mig lite med några bra vänninor, och jag är fast besluten i att jag gjorde rätt som sa i från. En bra kompis törs komma även med obehagliga sanningar när det är sådana som krävs för att hjälpa. Kompisar som bara står och ser på är inte mycket att hänga i julgranen.
Man kan inte stå och se på när ett barn blir illa behandlat! Tyvärr valde föräldrarna att inte lyssna, en del vill helt enkelt inte höra sanningen för att den svider för mycket.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag tror att jag kommer sova gott med vetskapen att jag stod upp för en 3årig flicka ikväll. Trots konsekvenserna.