Nattskräck?

Har dagligen förvärkar nu och det har blivit så pass jobbigt att Andy måste vara hemma och ta hand om Ossian. Det är skönt med avlastningen och jag känner mig redan gladare. Ossian är gladare också - var ingen bra lösning att vara höggravid och ta hand om super energisk ett-åring. Värkarna och sammandragningarna har varit mindre idag också, bara en sån enkel sak som att lyfta upp Ossian i matstolen brukar få mig att vika mig dubbel annars, men nu har jag Husse som kan göra det åt mig :-)

Igår var vi till simhallen med Monica och Wilda, och det var så roligt att vi gick dit en stund även idag. Ossian älskar det, och jag känner mig lätt i vattnet. Husse passade på att gymma sålänge. Träffade morbror Micke och fick en försenad julklapp, BRIO tågbana. Vi satte ihop den när vi kom hem men Ossian är ännu för lite för att förstå, han tyckte det var roligast att förstöra allt vi byggt.

Det hände något mycket obehagligt i natt. Ossian gick och la sig vid 19, precis som vanligt och somnade på en gång. Strax efter 22 vaknar vi av ett gallskrik och skyndar till hans rum. Då står han upp i sängen, slår i väggen och skriker hysteriskt. Han noterar inte ens att jag är där. Jag lyfter upp honom och kramar honom, men han är helt okontaktbar. Bara försöker slita sig loss, när jag släpper honom slänger han sig på golvet och fortsätter att gråta hysteriskt. Detta pågår i en timme innan han somnar om av ren utmattning. Funderar på om det kan ha varit sk. nattskräck? Hoppas inte det och att det bara var en ond mardröm!

Husses risotto var en riktig middags-favorit! När den tog slut blev Ossian helt förkrossad, så vi fick skrapa rent stekpannan för att ge honom det allra sista och sen gick han ändå tillbaka in till köket och hämtade sin odiskade tallrik:

http://www.youtube.com/watch?v=PY6SZonphhE