.jpg)
.jpg)
Tänkte städa lite innan jag åker till anställningsintervjun. Funderade på vad jag skulle sätta på för skiva. Till slut blev det Robbie Williams - Intensive care.
Har inte hört den på år och dar. Varje låt på den skivan, varje ord, varje ton påminner mig om Andrew och vårat första år tillsammans. (Andrew och Husse är samma person för er som inte hänger med). Åh vad känslor den väcker hos mig. Jag älskar min man!
Har två Polarn & Pyret skaljackor som jag vill sälja.
En röd med orange dragkedja i storlek 98.
En marinblå med turkos dragkedja i storlek 86.
Båda är i riktigt bra skick. (Namnade på insidan i nacken).
300kr/st
Vaknade upp till solsken och allt känns genast lite lättare.
Igår när jag jobbade så missade jag ett samtal från ytterligare ett jobb jag sökt. Ska ringa dom kl 09 när de öppnar. Den tjänsten är jag jätte inresserad av. Det är som rekryteringsassistent åt ett företag som jobbar med telefonförsäljning och marknadsföring. Det smidiga är att det ligger precis vid Karlbergs pendeltågsstation. Det jobbet hoppas jag lite extra på.
I morse visade vågen -4kg på tre dagar. Och jag känner mig faktiskt slankare. Jeansen sitter inte så hårt i midjan längre och framför allt så känner jag mig pigg och fräsch. Det var nog bra att sluta med redbull, cola och choklad ;-)
Ikväll har jag lovat Ossian att vi ska köpa pizza påvägen hem. DET kommer bli en prövning, men jag ska klara det. Killarna får fet, slemmig pizza och jag får god, lätt shake. *intala sig själv*
Depp depp depp. Det är allt jag känner just nu. Allting känns verkligen BLÄ!
Skulle behöva ha något roligt att se fram emot, skulle behöva lite ensamtid med Husse. Var länge sen vi fick en paus från vardagen han och jag. Jag saknar honom.
Nu är vi ju tillbaka till vardagen då han jobbar 6 dagar i veckan. Och eftersom jag jobbar varannan helg har vi TVÅ (!) hela dagar tillsammans i månaden. Om några veckor har jag längre inga fasta tider på Snoppbutiken, då kommer dom bara ringa in mig vid behov igen. Oron över pengar och framtiden tar kål på mig.
Imorgon ska jag på en anställningstintervju i city. Det funkar att pendla dit. Bara pendeltåget raka vägen, inga byten. Men tjänsten är på heltid och då kommer det där eviga pusslandet med dagis igen. Husse och jag hade kommit överrens om att det förmodligen är bäst om jag hittar ett jobb på 75%, men dom växer inte på träd. Jag har sökt endel men inte fått några svar.
Och verkligheten är den att jag behöver ett jobb. Om det nu blir ett heltidsjobb jag blir erbjuden så är jag helt enkelt tvungen att ta den. Jag har ingen akassa att luta mig mot, så utan jobb ingen inkomst.
Ikväll ska jag jobba på Snoppbutiken. Jour igen. Avskyr det, men det är bara att bita i det sura äpplet och gå dit. Grejen är den att jag tycker faktiskt det är roligt att sitta i kassan och det skulle jag kunna jobba med lääänge, men jouren är inte min grej. Jag blir stressad och får ont i magen av situationen. Har pratat med några andra nyanställda som känner precis likadant, vi har verkligen blivit tvingade till ett ansvar vi inte behärskar för att den ordinariepersonalen vägrar ta jouren. Varför då kan man undra? Jo för att man ska agera butikschef utan minsta löneökning. Helt sjukt.
Skrev in kvällensvikt på mitt viktprogram hos Naturdiet.se och vips har jag inte BMI fetma längre, utan bara övervikt. Känns som jag flyger fram nästan ;-)
Jag har ingen förståelse alls för folk som vänder sina barn i bilen för tidigt. Ni som känner mig vet hur engagerad jag är i denna fråga.
Visste ni t.ex. att barnets huvud utgör hela 25 procent av barnets vikt. Du kanske kan förstå vilken påfrestning en frontalkollision då innebär för barnets nacke. Om barnet sitter framåtvänt slungas huvudet framåt med våldsam kraft. En liten nacke klarar inte alltid detta. Om barnet däremot åker bakåtvänt belastas hela ryggen, istället för bara den klena nacken.
Därför åker barn upp till 5år säkrast bakåtvänt.
Se gärna den här filmen;
http://www.youtube.com/watch?v=Q8gU9zzCGA8
Jag har inte fått något gjort idag känns det som. Skulle ju sy som en galning var det tänkt men lusten har inte infinnit sig. Sånna dagar, då jag drar mig från att börja sy på beställningarna brukar jag sy något som jag själv vill för att få tillbaka gnistan. Idag blev det en valtröja till Oliver.
Imorgon däremot får jag faktiskt lov att sy beställningarna.
Har diskat och tvättat en maskin tvätt. Tagit en timmes powerwalk. Och nu ska jag gå till Snoppaffären (Willys) och handla mat till barn och man. Jag själv ska få en delikat chokladshake till middag. Om man kryddar med lite kanel och kardemumma blir det smaskens!
Fick ett telefonsamtal om en anställningstintervju med. Håll tummarna!
Konstigt vad snabbt man vänjer sig vid något. När jag tittar tillbaka på foton när pojkarna har napp så tycker jag det ser helt bisarrt ut. Samma när jag ser ett barn ute som har napp. Ser verkligen mysko ut! Och då menar jag inte spädbarn, utan barn över året ungefär.
Är helt chockad över hur bra den här dieten funkar än så länge. Tog min första shake i söndags, och jag ställde mig just på vågen. -3,5kg. Trodde inte mina ögon. Så jag testade igen, och igen och igen. När jag vägde in min startvikt var jag naken, denna gång med.
Och det är faktiskt inte speciellt svårt heller. Jag hade lite "koffein-nojja" igår med huvudvärk och irritation. Ingen kaffe, ingen cola och ingen redbull. Det var jobbigt, men det känns redan bättre.
Idag stod vågen på 89, att ha dimpt ner till 80-något känns riktigt bra. Har alltid varit 90+ sen Oliver kom. 89 var förresten min startvikt när vi började med "Du är vad du äter". Så tjock är jag fortfarande men det är ett jätte kliv på vägen mot mina 70-något kilo!
Ossian och Oliver sitter vid köksbordet. Storebror försöker lära lillebror att räkna.
Ossian; Ett, två, tre, fyra, fem. Säg så Oliver!
Oliver; Så!
Ossian; Nej, säg ett två tre
Oliver; Eee, ååå, eee (ljudar i samma takt som Ossian just sa det)
Ossian; Nej Oliver. Du kan inte räkna. Du är så himla liten!
Du tjatar om att jag ska blogga. Jag svarar att jag inte vill blogga eftersom jag ändå inte får några kommentarer, känns riktigt omotiverande.
Nu har jag bloggat massor men du har inte skrivit något alls. Du får nog söka dig till en annan blogg är jag rädd ;-)
Den här dagen har regnat bort. I morse, innan regnet kom, bestämde vi oss för att åka till Aspuddsparken med Monica och Wilda. Resan gick bra, inget regn. Men självklart kom det när vi väl kommit fram. Vi hann med att klappa getter, titta på kaniner, leka i lekparken, plaska i dammen och busa lite inomhus innan vi gav upp.
Monica och Wilda blev hämtade utav Danne, så det blev jag och killarna som förlitade oss på SL på vägen hem. Kom på att vi kunde ju åka till Lekvegas en stund och sen lifta hem från Haninge med Husse när han slutade jobba. Så fick det bli. Pojkarna var genomsvettiga när vi var klara där, mycket spring och bus blev det!
När vi kom hem var det middagstid. Husse var inte hungrig, hade tydligen blivit bjuden på en riktigt stor Italiensk buffé till lunch, barnen fick blodpudding och jag drack min shake.
Har jag förresten berättat att jag fallit för de patetiska bantningssopporna? Har alltid varit skeptisk till dom, men va fan. Vad har jag att förlora liksom. Mamma fyller 50 om två månader och på vankas det fest. Vore väldigt roligt att kunna ha en fin klänning då utan att skämmas.
Ställde mig på vågen ikväll. -1,4kg på 1,5dag. Nästan för bra för att vara sant.
