
tisdag 30 november 2010
Vinnaren av kalendern!
måndag 29 november 2010
Kladdgrisar
Fy vad vi kommer sakna henne när hon snart lämnar oss...
Ossian svarar faktiskt rätt på röd från början, han säger red men tror inte Madde uppfattar det (kände att jag måste få försvara honom lite, hehe).
En månad om mig
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min make
Dag 05 – Ossian
Dag 06 – Oliver
Dag 07 – En helt vanlig dag
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mina graviditeter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Husdjur
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Mina laster
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Mina resor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Vardagslyx för mig
Dag 25 – Mitt hem
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Om det här vore min sista dag
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – När ingen ser mig
Nyårsnojjan är bortblåst
När jag fick barn blev nyårsnojjan som bortblåst. Tror faktiskt jag sovit vid tolvslaget varje år sen dess. Och det mår jag inte det minsta dåligt över. Blir nog en fin middag hemma i år igen. Och det känns bra att kunna fisa runt i mjukisar istället för att halka runt i höga klackar i blixt kyla.
Kyrkan och att inte tro på gud
Ossian är döpt i Västerhaninge kyrka, endast för att det var nära hem och vi hade gäster ända från England.
Oliver är döpt i Ingarö Kyrka. Jag är uppvuxen på Ingarö så det kändes rätt av den anledningen.
Ibland får jag frågan varför vi gifte oss i kyrkan och varför våra barn är döpta då varken jag eller Husse är troende. För mig är svaret ganska enkelt; Av samma anledning som vi firar jul och påsk. För att det är tradition.
Kyrkan är något som symboliserar högtid för mig.
Istället borde man kunna omvända frågan till de som absolut inte vill ha något med kyrkan att göra men ändå firar högtider baserade på Kristendomen. Det är nästan tokigare. Men alla gör som dom vill helt enkelt.
lördag 27 november 2010
skitsnack
Tror vi skänker alla blöjor till tomten i år.
Vintervantar
Ibland har jag inte varit nöjd med kvaliteén - dom har helt enkelt inte hållt värmen så barnen har gråtit av blåfrusna fingrar.
I år köpte vi ordentliga hutlöst dyra vantar från Didriksons, för dom har ju iaf. rykte om att hålla sig varma och sitta kvar ordentligt på handen.
Jo visst, det stämmer säkert om man bara kunde få på dom!
Dagisfröknarna klarar det galant och dom har försökt att lära mig - men jag kan inte, framför allt inte på Oliver som inte hjälper till det minsta.
Igår var jag in på Babyland och hittade vantar från Lassie med dragkedja - perfekt. Nu kan även jag få tummen på plats utan tjugo minuter av krångel!
Hqar tidigare bara hittat dragkedje-vantar i babymodell, så jag var mycket nöjd. Även om slutnotan på vintervantarna redan stigit i höjder. Jaja, Didriksons vantarna kan dom ju faktiskt ha på dagis...
Hur kommer det sig egentligen att vantar är så sjukt dyrt? Jag kanske ska börja sy mer sånt och bli miljonär på kuppen...
torsdag 25 november 2010
Rensat luften
Barnen hade haft det kanonbra hemma hos "gamla" dagisfröken Billie. Har nämnt henne förrut, det var en helt underbar fröken de hade tidigare, men som nu jobbar i grundskolan istället. Vi håller en extra tumme för att hon är kvar när våra barn börjar där ;-)
Nu sover Oliver gott i sängen och Ossian ska snart också läggas. Det blev en sen kväll för bröderna bus.
Imorgon är det dags för dagisfotografering klockan 09. Tänkte ta hem dom direkt när det är klart och ha en mysdag. På eftermiddagen ska vi träffa AnnMarie (extra farmor/barnvakt) på ett fik i närheten. Hon ska passa dom på söndag och vi kände att det vore bra med en liten träff innan dess, det var ganska länge sen hon träffade barnen.
Godnatt!
Tävlingsdags!

onsdag 24 november 2010
Det är tanken som räknas...
Julstämning

Kan kanske tyckas att det är förtidigt med julkort, men dom har rest ända från England och det är alltid svårt att beräkna hur lång tid postgången tar såhär i slutet av året.
Det här med bebismagar...
I alla fall om man ser på mina barn.
Ossian var inte still en sekund, han bökade och sparkade. Man kunde tydligt se hela magen röra sig och Husse kände tidig kontakt med Ossian i magen. Jag fick inte sova på nätterna för hans sparkar var så hårda. Han var helt enkelt en livlig bebis i magen. När han kom ut fortsatte han i samma takt, och i dag, 3år senare kan han fortfarande inte sitta still :-)
Oliver gjorde inte mycket väsen av sig i magen, faktum är att det kunde gå flera dagar utan att han hörde av sig alls vilket resulterade i mycket ängslan hos mig - levde verkligen bebisen därinne? Husse kunde bara känna Oliver sparka några få gånger under hela graviditeten. Sen kom Oliver ut och han var lugn som en filbunke direkt. Sov hela nätter och skrek bara om det var något som var riktigt fel. Idag, snart 2år senare är Oliver fortfarande en stillsam liten tänkare. Även om han nu har en stark vilja har han ändå inte samma behov av rörelse som sin storebror.
Tänkvärt
tisdag 23 november 2010
Skor!
söndag 21 november 2010
Så himla tacksam!
Idag tog dom med Ossian på Wallmans och såg Bamse teatern som går där. Sen åt dom mysig middag tillsammans. Tack snälla för att ni alltid är så underbara med våra barn <3
fredag 19 november 2010
Popcorn kaos...
Sopkvasten är spårlöst borta. Dammsugspåsen är full och självklart glömde jag köpa nya idag. Vi har nu plockat upp alla popcorn för hand, det tog en evighet och ändå kan jag se små vita frigolitliknande saker lite varstans i lägenheten. Känner mig ganska irreterad just nu. Och nej, jag vet inte hur man stavar till irreterad/irriterad. Mamma lär snart upplysa mig ;-)
Gräsänka
torsdag 18 november 2010
Farbror Ossian

Ossian är nog ett sånt barn man kallar "lillgammal". Jag tycker bara det är charmigt och roligt att han kläcker ur sig så underbara fraser, idag lät det såhär;
Mamman; Vill du ha en banan?
Ossian; "Nej tack mamma. Det är bra för mig"
Han låter så himla vuxen ibland, och är inte ens tre år än. Mammas älskade busunge!
Hur mår jag då? Oförändrat. Har snart knaprat tabletter i en månad men läget känns nästan i princip oförändrat. Ska till läkaren i början av december för uppföljning.
All oro som råder på förskolan just nu gör det hela bara värre. Jag mår verkligen riktigt dåligt över det. Dom har kallat till ett "krismöte" om en vecka. Det är väldigt kaotiskt just nu och jag hoppas det finns en bra lösning inom räckhåll.
Vi håller oavsett dörrarna öppna för andra alternativ, även om vi inte bestämt oss för någonting än. Så nu har jakten efter barnvakt börjat så vi kan gå på det där viktiga mötet, känns viktigt att vi båda går denna gång.
onsdag 17 november 2010
3 andra har gjort samma sak..
Ansökan skickad.
Det är 6 barn i kö så det lär ta tid innan vi får plats, men å andra sidan har vi då en valmöjlighet om situationen spårar ut totalt. Om vi kommer byta beslutar vi först när vi fått plats och har hälsat på. Nu står en dörr på glänt iaf.
Ett byte för barnen är förståss också jobbigt, men ny personal varje månad är absolut inte bättre. Only time will tell.
Inte alltid som det verkar...
För tredje gången på ett halv år gör de sig av med en helt underbar fröken. Första gången var det Billie som hela våran familj tokgillade. Rak och ärlig. Omtänksam och sprallig. Olivers stora idol. Men så en dag fick hon sluta, bara sådär, utan någon förklaring.
Sen kom det in en mycket erfaren pedagog precis efter sommaren. Hon lärde barnen ramsor och var väldigt pedagogisk. Tyckte om henne, men hann aldrig lära känna ordentligt innan hon fick sluta. Utan förklaring, bara sådär.
Och nu har de sparkat världens bästa Madde. Barnens absoluta favorit, och en av de få fröknar jag faktiskt känner fullt förtroende för. När jag fick veta brast jag i gråt, så mycket tycker vi om henne. Hur ska jag kunna berätta för mina barn att världens bästa Madde inte kommer finns kvar när de kommer tillbaka efter jul?
Madde, jag vet att du förmodligen kommer att läsa det här. Vill bara säga att du verkligen är så älskad av oss. Du är helt underbar med våra barn och dom pratar om dig hemma hela tiden. Ossian har tom. sagt att han vill att du kommer på hans barnkalas, så om du inte har något för dig den 5 dec kl 14 är du MER än välkommen hit på lite tårta!
Denna personalomsättning tar kål på mig och Andy. Inte nog med att de byter ut de ordinarie stup i kvarten så har de även en massa praktikanter stup i kvarten. Detta är inte tryggt för barnen, de behöver personal de känner och är vana vid!
När Madde slutar finns det bara två personer kvar som varit med från starten - och det är ägarna. En av dom sitter och gör kontorsarbete hela dagen så egentligen är det bara en personal som barnen känt från start.
Detta känns inte bra. Och inte ens skapandet och skogsutflykterna kan väga upp mot detta. För någon månad sen hade faktiskt jag och Andy ett möte med förskolan just då vi inte uppskattar det ständiga bytet av personal som ger en oro för barnen och även att informationen är bristfällig. Vi får aldrig veta någonting om något. De lovade att bättra sig och så kommer den här käftsmällen några veckor efteråt!
tisdag 16 november 2010
En riktigt bra leksak

Knäppis!
Oliver hittade en binda i badrummet, gick och hämtade sin skötbädd och sa åt mig att lägga mig ner så han kunde byta min blöja! Hahaha. Roliga unge!
lördag 13 november 2010
Galet trött
fredag 12 november 2010
Tattoos
Så tänkte jag också, när jag var ung. Självklart skulle jag aldrig ångra min tribal i svanken (det var ju bara såååå inne), och vem ångrar egentligen en svart katt som tatuerades in en vecka före Halloween? Och två fylletatueringar från Turkiet är väl verkligen något att stoltsera med?
Ytterligare en tatuering har jag, och den kan jag tänka mig att leva med. Det är en tingeling som jag har på magen, det trista i kråksången är att Tingeling har blivit både blek och fått bristningar, men å andra sidan har hon varit med om två graviditeter. Dom andra tänker jag göra slut med så fort jag blir rik och berömd. Det är hutlöst dyrt med laser!
Sen har jag faktiskt planerat in ännu en tatuering. Och denna är planerad i många många år och jag är ganska säker på att jag inte kommer att ångra den (även om jag såklart inte kan vara helt säker). Bak på ryggen, mellan skulderbladen tänker jag låta tatuera in mina barns första huvudfotingar. Jag ska föra bilderna samman så att det ser ut som om dom håller i varandras händer. Ossians gubbe ska vara något större än Olivers. Storebror och Lillebror, vandrandes hand i hand genom livet. Det är kärlek!
L
Kom just på...
Själva finalen av vårat program var våran bröllopsdag - en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!



torsdag 11 november 2010
kärlek!
Kärlek!
Closed.
Bästa Beckfilmen jag sett!
onsdag 10 november 2010
Svar på tal
Ossian tittar på mamman med rynkad panna;
Ossian; "Kommer du ihåg min lillebror? Han heter Oliver"
tisdag 9 november 2010
Fullt upp
Snön vräker ner utanför, men det ser ut som blötsnö som snart kommer att försvinna. Ikväll tänker jag tända ljus och gosa upp i soffan med min älskade make. Kanske dricka lite glögg?
Till Mamma...
Målarungar!
Då känns det helt plötsligt väldigt rätt att gå 30min i spöregn, storm och kyla, även fast jag ibland önskar att jag hade körkort!!


måndag 8 november 2010
Min älskade lilla Mini!
Hemma i mitt hus...
fredag 5 november 2010
Första dagen avklarad...
Klockan är 18:38 och båda bustrollen sover. Dom var helt slut efter en förmiddag i lekparken och en eftermiddag med bak på dagis. Imorgon kommer Uffe hit och är barnvakt medans Husse jobbar och jag åker till Syfestivalen tillsammans med mamma. Det ska bli så roligt att umgås lite själv med mamma och dessutom på en pysselmässa - kan inte bli bättre :-)
Jag tröstäter!
I morse när jag ställde mig på vågen för att fylla i startvikten till Naturdiet så fanns det där svart på vitt - senaste veckornas svullande har deffinitivt satt sina spår. Nu är det inte längre sex kilo jag slåss mot, utan närmare tio.
Plötsligt blev jag ännu mer motiverad. Mitt mål är att ha nått målvikten tills Julafton. Ni hejjar på mig va?
Jag har även gjort om viktmätaren lite, skrev in min startvik från första början - alltså när jag började med viktväktarna. Tidigare har det bara stått startvikten från Naturdiet, men det känns lite missvisande då jag faktiskt lyckats gå ner mer än så.
torsdag 4 november 2010
Ett nytt försök...
Jag har en barndomskompis som MÅSTE gå ner 25kg i vikt om hon vill leva ännu ett år. Precis så sa läkaren till henne idag. Hon har två barn som behöver henne, en man som behöver henne och vänner som inte vill förlora henne.
För mig kändes det självklart att sadla om och starta med sopporna tillsammans med min vän imorgon. Det är ju liksom en win-win-situation.
Jag är laddad. Nu kör vi!

"Måndagsexemplar"

Igår fick jag hem massor av fina djurtryck som jag ska trycka på mössorna jag syr. Ossian blev helt lyrisk och sa att han minsann ville ha en lejonmössa, jag sa bestämt nej "Du har redan alldeles för många mössor. Det räcker nu".
Men så när jag stod där och strök på mönstrerna så blev den ena lejonmössan inte perfekt och därför inte "säljbar". Så ja, i morse när han vaknade fick han sin lejonmössa och ingen vart gladare än den ungen!
Mina barn får alla de plagg som inte blir perfekta när jag syr, sånna jag inte vill sälja. Idag är det sydag hela dagen lång, julkläder i mängder ska skickas till adresser runt om i Sverige.
Ni har väl inte missat att jag fått en liten butik hos http://www.signerat.se/ ? Där kan ni betala med kontokort eller mot faktura, och allt är fraktfritt. Sök på Pumpalot uppe till höger så får ni fram mina produkter.
tisdag 2 november 2010
Härliga unge!
HAHAHA!
2 November. Värsta dagen på hela året.
Klenis
Och även om de där sex kilorna ska bort så är det ingen brådska, jag trivs bra med hur jag ser ut just nu och det är ju faktiskt det allra viktigaste.
måndag 1 november 2010
Fyndat tågräls

Lokstall, zootåg, korsning med stopp och järnvägskorsning. 17 delar för knappt en hundring!!
Bra helg!
Kan i allafall berätta att jag har haft en helt underbar helg. Marknaden i lördags gick jättebra och jag fick trevligt sällskap av både Billie (barnens gamla älskade dagisfröken) som sålde superfina blöjtårtor och av Jenny som gör handgjorda smycken! Klicka här för att spana in hennes kreationer; www.jennykdesign.se
På lördagen fyllde även Husse år, så han fick presenter i sängen på morgonen innan jag åkte iväg på marknaden, och sen på kvällen köpte vi hem thaimat och bara kramades i soffan.
Igår spanade vi in nya köpcentrumet Port73 i Haninge. Fräscht såklart eftersom det är helt nytt, men sortimentet av butiker var sådär. Dock stort plus för det otroligt fina lekrummet dom har, stort och många aktiviteter för shoppingtrötta barn att roa sig med. Och det var helt gratis. Tackvare just lekrummet kommer jag åka tillbaka.
På eftermiddagen lekte vi tillsammans med barnen, byggde långa tågbanor och hade kul hela familjen. Husse lagade Sunday Roast som blev hur lyckat som helst! ÄLSKAR YORKSHIRES OCH HUSSES GRAVY!
På kvällen blev det soffmys igen. Jag älskar min Husse och mina barn!
Soppor i två-tre veckor!
Vet att jag är dålig på att skriva just nu, men har ingen lust alls. Återkommer sen.